Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna och för ett delat engagemang i de här frågorna!

Vi vill naturligtvis inte att något barn ska behöva gå till skolan med en klump i magen av oro för mobbning eller trakasserier. Kristdemokraterna vill gärna se att man lagstiftar om att alla skolor ska ha ett evidensbaserat antimobbningsprogram. Vi vill gärna se ett nationellt kunskapscentrum mot mobbning som kan ge nationella riktlinjer, lära ut best practice och så vidare. Mycket av detta, även kopplat till ordningsregler och lärares och rektorers skyldighet att ta hand om sådana här saker, kommer också i de propositioner som regeringen lägger på riksdagens bord under våren.

När det kommer till lärarnas administrativa börda finns det på ett sätt en målkonflikt. Om lärare ska kunna upprätthålla ordning i klassrummet och se och ta hand om alla elever behöver de ägna mycket tid åt eleverna och egentligen så lite tid som möjligt åt administration och byråkrati generellt. Då blir det en målkonflikt. Hur mycket ska man behöva dokumentera och administrera av kränkningar och mobbning?

Jag tycker att regeringen har landat i en rimlig avvägning där det kan vara lite mindre dokumentation än i dag. Vid mindre förseelser ska man inte behöva administrera och skriva ned lika mycket som i dag. Min och regeringens bedömning är inte att det kommer att minska antimobbningsarbetet utan att det kommer att funka och till och med göra att lärarna får mer tid att se eleven.