Fru talman! Det vi diskuterar denna onsdagsmorgon är ett förslag från regeringen som kommer att hyvla ned tröskeln in till bostadsmarknaden och öka möjligheten att förverkliga drömmen att kunna få äga sitt boende. Det är detta amorteringskraven och bolånetaket i mångt och mycket handlar om.

Rubriken för debatten kan dock tyckas lite märklig. Utveckling av makrotillsynsområdet – vad i hela friden är det? Ja, det är egentligen ett annat sätt att uttrycka att vi diskuterar motståndskraften i bank- och finanssektorn men också hushållssektorn.

Att göra sådana här justeringar är alltid en balansgång. Man måste väga det ena mot det andra. Men den här regeringen har nu beslutat och lagt på vårt bord att vi ska höja bolånetaket från 85 till 90 procent. Vi har också ett förslag om att tilläggslån, alltså den typ av lån man tar för att kunna renovera sitt hus eller sin bostadsrätt, ska begränsas till 80 procent av bostadens marknadsvärde.

Och så kommer vi till den tredje delen jag vill lyfta fram, min egen favorit. Jag har verkligen funderat: Vad är egentligen detta med ett skärpt amorteringskrav för något? Jag har många ungdomar i min närhet, och en del har faktiskt gett sig in på Stockholms bostadsmarknad. Jag är från Örebro, och även i Örebro kostar en bostadsrätt mycket pengar, dock inte i närheten av vad de kostar i Stockholm. Ovanpå att man har lånat och betalar räntor – vi vet alla hur det var när inflationen var högre – ska man då inte bara amortera utan amortera ännu lite till.

Det pratas om motståndskraft. Vad detta gör är ju att den personens motståndskraft minskar i och med att en större del av personens pengar tas i anspråk för att amortera. Att vi nu tar bort det förstärkta amorteringskravet och behåller det normala tycker jag är en jättestor vinst och en bra väg att gå. Jag vet att många ungdomar ser fram emot att slippa det förstärkta amorteringskravet.

Fru talman! I dag äger 61–62 procent sin bostad. 39 procent äger ett småhus och 21–22 procent en bostadsrätt. Hur många vill då äga sitt boende? Ja, det är många fler. Sju av tio säger att de vill äga sin bostad. Där är vi inte riktigt än.

Något vi kan konstatera och som kanske är ett problem just nu är att om sju av tio nu vill äga sin bostad kanske vi inte i första hand ska bygga hyresrätter. Sex av tio lägenheter som byggs i dag är hyresrätter. Det går inte alls i linje med den dröm och den önskan som svensken har.

Därför är sådant som det vi beslutar om här i dag viktigt, av det enkla skälet att det möjliggör för fler att äga sitt boende. Kan fler äga sitt boende kommer naturligtvis också byggandet att ta fart.

Den här regeringen har gjort väldigt mycket för att korta ledtider och införa regellättnader. Ett sextiotal initiativ har tagits på bostadsområdet. Syftet är att göra det billigare, snabbare och enklare att äga sin bostad. Vi har tillsatt en egnahemskommissionär. Syftet med det är att öka småhusproduktionen.

Är sådana här saker viktiga? Häromdagen läste jag en rapport som visade att kostnaderna för planarbete har utvecklats på ett ganska intressant sätt. De senaste 24 åren har plankostnaderna ökat med 120 procent. Konsumentprisindex har samtidigt ökat med 60 procent. Kostnaderna för planarbete har alltså ökat dubbelt så mycket som konsumentprisindex.

Också sådana här saker påverkar byggandet. Har vi tvåsiffrig inflation behöver vi inte fundera på varför det inte byggs någonting. Alla som har minsta inblick i byggsektorn vet att det inte byggs så mycket när vi har dubbla siffror i inflationen. Men sådana här saker har också betydelse – ledtider och kostnader i samband med att man faktiskt skulle vilja bygga något. Den här regeringen gör oerhört mycket för att komma till rätta med detta.

Avslutningsvis: Den som är satt i skuld är icke fri, var det någon som sa. Det man ska komma ihåg när man lyssnar på en sådan här debatt är att överskuldsättning definitivt gör att en människa blir djupt ofri. Parallellt med att vi nu beslutar om detta vill jag påminna om att den här regeringen också har gjort andra saker för att överskuldsättningen i landet ska minska.

Vi har exempelvis sagt att man inte kan ta ut 40 procent i ränta på så kallade sms-lån. 20 procent har vi satt taket till. Det kan aldrig vara en rimlig affärsidé att ta ut räntor som gör att en människa inte kan betala tillbaka sin skuld. Det krävdes den här regeringen för att åstadkomma en sådan enkel förändring. Den rovdrift som varit har vi försökt sätta stopp för.

Jag tycker att detta är ett balanserat förslag från regeringen sett till helheten när det gäller hur människor kan få sättas i skuld. Jag yrkar därför bifall till förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)