Fru talman! Tack, Anna Tenje, för svaret!

Vilka fantastiska insatser vi har fått se i de nyligen avslutade olympiska spelen! Våra svenska elitidrottare har tagit rekordmånga medaljer, fått mängder av människor att glädjas tillsammans framför skärmarna och gett oss alla stolthet.

Men bakom framgångarna finns en verklighet som alldeles för ofta tyvärr förblir osynlig. Våra elitidrottare saknar trygghet i socialförsäkringssystemet. När de blir sjuka eller ska bli föräldrar syns det här väldigt tydligt, och flera drar sig för att bilda familj därför att socialförsäkringssystemet är så osäkert för dem.

Med nuvarande regelverk räknas inte stipendier eller prestationsbaserade inkomster som sjukpenninggrundande inkomst. Det påverkar förstås eventuell föräldrapenning eller sjukpenning när den aktiva är skadad eller sjuk eller får barn. Detta har Riksidrottsförbundet påpekat länge. Det gör det extra svårt för elitidrottare att få samma trygghet som vi andra.

Fru talman! Vi socialdemokrater tillsatte den utredning som brukar kallas SGI-utredningen när vi hade regeringsmakten. Den skulle bland annat föreslå ändringar på det här området, men utredningen hann inte bli klar innan Anna Tenje och Tidöregeringen tog över ansvaret. Sedan dess har det inte hänt särskilt mycket, tyvärr, vilket framgår av statsrådets svar.

Fru talman! Den här problematiken är inte unik för idrottens värld. I det moderna arbetslivet jobbar allt fler som kombinatörer, det vill säga kombinerar egna projekt, frilansuppdrag, uppdrag hos arbetsgivare eller stipendiestöd med en traditionell anställning. Det är verkligheten för många skådespelare, filmskapare, scenkonstnärer och andra. Fackförbundet Scen & Film och organisationen Klys har upprepade gånger under flera år förtjänstfullt lyft fram att regeringen borde ta tag i åtminstone några av SGI-utredningens förslag för att ge kombinatörer bättre trygghet.

Fru talman! Om vi vill ha ett levande kulturliv, om vi vill ha trygghet även för människor som inte har en traditionell tillsvidareanställning och om vi vill ha människor som satsar på sin elitidrott och även framgent kan ge oss stora internationella framgångar, då måste tryggheten stärkas.

Möjligheten att göra skillnad här har Anna Tenje just nu, men hittills har vi inte sett särskilt mycket av det. Vi jublar när Sverige tar OS-medaljer, och vi applåderar skådespelarna på scenen. Men när elitidrottaren skadar sig eller kulturarbetaren blir förälder sviktar tyvärr tryggheten, och det håller inte.

I ett modernt arbetsliv med kombinatörer, frilansare och andra måste sjukförsäkringen spegla verkliga inkomster. Trygghet ska inte bero på anställningsform. Den ska gälla alla som arbetar och bygger Sverige starkt. Det tycker i alla fall vi socialdemokrater.

Min fråga till Anna Tenje är om hon tycker att det är rimligt att elitidrottare, kulturarbetare, kombinatörer och andra som inte har en traditionell anställning inte har samma rätt till social trygghet som vi andra.