Herr talman! Jag tycker nog att en liberal jämställdhetsminister med ansvar för dessa frågor borde kunna presentera lite fler skarpa förslag kring vad man gör åt diskriminering än vad som har framkommit i den här debatten, framför allt när hon avslutar det senaste inlägget med att säga att man gör så mycket annat på området. Dock kommer inte så många konkreta exempel på slutet annat än att det pågår annat beredningsarbete. Jag tycker nog att man skulle kunna göra lite mer än så.

Något som jag också tycker var intressant och som statsrådet gav sig in i var diskussionen om den normerande verkan som Diskrimineringsombudsmannens arbete kan ha. Jag kan dela den uppfattningen, men i så fall skulle också sanktionerna kunna ha en mycket stark normerande effekt. Så tänker man ju till exempel om straffrätten. Samhället visar genom hur straffrätten ser ut vilka normer man tycker är viktiga i samhället, vilka brott man tycker är mer avskyvärda än andra, vilka brott som ska fördömas mer och så vidare. Om regeringen och den liberala jämställdhetsministern skulle vilja visa att de tycker att diskriminering är förkastligt skulle man kunna tänka sig att de ville skärpa sanktionerna, precis som Diskrimineringsombudsmannen föreslår. Det skulle också kunna ha en normerande effekt.

Något som inte har förekommit i diskussion än så länge är vad det här gör för den som utsätts för diskriminering. Statsrådet har ju ytterligare två minuter på sig och kanske kan resonera kring det. I andra fall, framför allt när det gäller straffrätten, pratar regeringen mycket om brottsofferperspektivet. Det är nästan så att det är viktigare än allt annat. Det finns inga andra perspektiv än brottsofferperspektivet. Statsrådet tycker kanske att jag tar i, men jag kan nog tycka att det är så i retoriken ibland.

I det här fallet pratar man väldigt lite om brottsoffret. Statsrådet kanske vill resonera lite kring den frågan de sista två minuterna.