Fru talman! Jag håller helt med om den preventiva ansatsen. I synnerhet när det gäller ekonomisk brottslighet är erfarenheten att det är väldigt svårt att bekämpa brottet, utkräva ansvar och återta de medel som har försvunnit genom den brottsliga verksamheten när pengarna väl är borta eller när transaktionen väl har ägt rum.

En preventiv ansats är helt avgörande; det tycker jag har visat sig till exempel när det gäller arbetet mot telefonbedrägerier som drabbar äldre. Man kan nu se att vinsterna från dessa telefonbedrägerier har halverats på ett par års tid. Detta är inte en följd av att man har följt efter pengarna när transaktionen väl ägt rum och pengarna är borta, utan det handlar om att bankerna och Polismyndigheten satte sig ned och tillsammans såg till att det blev mycket svårare för de kriminella att bedra de äldre på pengar. Det är alltså de preventiva insatserna som har förhindrat eller försvårat för denna brottslighet till den grad att vi kan se att vinsterna faller markant. Denna erfarenhet kan man utan tvekan ha med sig i relation till annan ekonomisk brottslighet.

Jag kommenterar gärna båda Lars Isacssons frågor närmare.

Ett finansiellt underrättelsecentrum är redan in the making, så att säga. Jag har till och med varit där och klippt band. Det är Polismyndigheten som är värd för detta centrum, men alla relevanta myndigheter är med. Det handlar inte bara om de brottsbekämpande myndigheterna. Skatteverket är exempelvis en central aktör i detta arbete. Också privata aktörer – till exempel banker, och man kan även tänka sig andra finansiella aktörer – är med här, och de sitter till och med i samma korridor. Dessa aktörer samverkar nu väldigt nära för att ligga steget före och kunna förebygga och förhindra väldigt mycket av den ekonomiska brottsligheten.

Ett nationellt centrum för förverkande är någonting som vi har aviserat att vi vill få till. Jag tog emot utredningsförslag i den delen så sent som i förra eller möjligtvis förrförra veckan. En utredning som tittat på förverkande har konkretiserat hur ett sådant centrum skulle kunna byggas upp. Däremot har utredningen inte gett någon rekommendation om vilken myndighet som ska vara värd för ett sådant centrum. Detta bereder vi nu.

Något som jag är beredd att säga här och nu är att det är väldigt betydelsefullt att få till ett sådant centrum. Vi ser kraften i förverkandet som verktyg. Detta gäller inte minst det självständiga förverkandet, som sker helt och hållet utanför domstolssalen och brottmålsprocessen.

Jag tror också att det är viktigt att ta fasta på att detta inte bara är ytterligare ett verktyg i verktygslådan. Det handlar om ett annat perspektiv, ett annat arbetssätt och en annan metodik än den traditionella brottsbekämpningen. Ska man få kraft i det kan det inte läggas som lök på laxen, utan då måste det verkligen struktureras så att vårt system totalt sett använder det nya sätt att jobba mot ekonomisk brottslighet som förverkandet representerar. Ett sådant centrum som nämnts här skulle förstärka detta arbete.

Avslutningsvis vill jag säga något apropå det uppdrag som Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten har fått att stärka samspelet mellan myndigheterna mot den kriminella ekonomin. Underlaget kommer som sagt inom några veckor. Jag räknar med att det kommer att vara ett utmärkt underlag för att fortsätta utveckla arbetet vad gäller såväl förverkande som andra insatser mot den kriminella ekonomin.