Herr talman! När man inte ser att det ger tillräcklig effekt med den reglering och de sanktioner man har behöver man faktiskt titta på: Vad ska vi göra i stället? Behöver vi skärpa någon lagstiftning? Behöver vi utöka sanktionerna? Behöver vi tillföra andra åtgärder för att komma till rätta med problemet? Det är ju inte så att diskrimineringen minskar. Den ökar och breddas de facto, och det är fler som känner sig utsatta för diskriminering. Det är olika åldersgrupper och olika andra grupper i samhället som återkommande känner sig diskriminerade.

De senaste åren har Diskrimineringsombudsmannen i den rapport som min kollega lyfte blivit allt tydligare med sina rekommendationer. Just frågan om sanktioner har inte varit återkommande, men man har lyft andra frågor. Då är min fråga: Vilka andra av dessa frågor är man beredd att överväga att se över? Det måste ju finnas andra initiativ. Det kanske inte var så att man uteslöt detta, men det lät väldigt mycket som att man uteslöt att just se över sanktionerna. Finns det då andra initiativ som ministern ser framför sig, som gör att man skulle kunna komma åt de här växande problemen?

Jag återkommer till frågan: Varför är man så avvisande mot just de här rekommendationerna? Ministern får gärna återkomma och utveckla det lite till, för jag tyckte inte att det blev helt tydligt.

(Applåder)