Herr talman! Tack, ledamöterna, för frågorna! Jag vill börja med att klargöra att regeringen löpande överväger ytterligare åtgärder mot diskriminering, och vi tar del av de synpunkter, ställningstaganden, utredningar och förslag som kommer såväl från Diskrimineringsombudsmannen, vars synpunkter förstås väger tungt i de här frågorna, som från andra.

Det jag uttryckte är att det i nuläget inte finns något pågående arbete med att utreda skärpta sanktioner vid fall av diskriminering. Men att införa ytterligare åtgärder, att utöka diskrimineringslagstiftningen eller att tillföra nya sanktioner i diskrimineringslagstiftningen – vilket regeringen nu gör i implementeringen av lönetransparensdirektivet – är just den typ av åtgärder som vi arbetar med och kommer att fortsätta att arbeta med.

Precis som ledamoten Adrian Magnusson var inne på är detta ett brett område, och det krävs betydande insatser på olika håll och kanter. Det handlar inte bara om sanktioner i diskrimineringslagstiftningen utan också om ett flertal andra saker. Detta är något som den här regeringen har tagit på största allvar.

Det handlar om handlingsplanen mot rasism, om handlingsplanen för hbtqi-personers fri- och rättigheter, om olika uppdrag för att stärka mötesplatser för hbtqi-personer, om strategin mot antisemitism och mycket, mycket mer.

Det är en polariserad tid vi lever i. Det gör, precis som båda frågeställarna är inne på, den här frågan särskilt viktig. Detta har nämligen en helt central påverkan på vår demokrati, och detta har att göra med vår frihet som nation. Det hänger ihop med vår motståndskraft och vår förmåga att minska våra sårbarheter att vi inte splittrar samhället utan arbetar ännu hårdare för ett samhälle som håller ihop. Ett effektivt antidiskrimineringsarbete är då helt centralt.

Som sagt: Regeringen överväger löpande åtgärder för att motverka diskriminering, och DO:s rekommendationer är något som jag tar med i det arbetet.