Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Som jag sa i mitt första inlägg är jag medveten om att det inte handlar om några neddragningar; man får inte mindre medel. När jag tittar ut här i salen ser jag dock några före detta kommunalråd, vilket även jag är, och som de vet är det i princip en neddragning om det inte görs någon uppräkning för kostnader. Det är det jag menar. Därför vill vi socialdemokrater ha en indexering av exempelvis de statliga bidragen till kommunerna.

Jag tycker att det var ett klokt val att inte avveckla Ekobrottsmyndigheten utan att i stället stärka och utveckla den. Jag ska försöka vara konstruktiv och komma med några förslag på hur man skulle kunna göra det.

I mitt första inlägg konstaterade jag att Ekobrottsmyndigheten levererar resultat och att arbetet med att ta tillbaka brottsvinster ökar kraftigt. Staten begär nu att få ta tillbaka omkring 340 miljoner kronor från kriminella. Det är bra, men man måste sätta det i perspektiv. Här finns en stor utvecklingspotential. Om den kriminella ekonomin omsätter omkring 350 miljarder kronor per år är de pengar som vi i dag lyckas ta tillbaka fortfarande en väldigt liten del av det totala. Vinsterna är runt 180 miljarder kronor, så potentialen är betydligt större.

Historiskt har sättet att arbeta mot maffia och grov organiserad brottslighet, både i Sverige och internationellt, varit ”follow the money”. Men i den ESO-rapport som har kommit, som är väldigt bra, lanserar man ett begrepp som är nytt i alla fall för mig, nämligen ”go before the money”. I dag räcker det inte att bara följa pengarna, utan det gäller att ta nästa steg. Det räcker inte att spåra vinsterna när brottet redan är begånget, utan det gäller att identifiera strukturerna innan vinsterna uppstår.

Jag tror att det skulle vara bra om Ekobrottsmyndigheten utvecklades i två tydliga riktningar.

Den första är ett nationellt centrum för förverkande. Där skulle man samla landets främsta kompetens när det gäller att spåra, frysa och ta tillbaka brottsvinster och att kunna angripa bolagsstrukturer. Om man till exempel kan förverka aktier i kriminella bolag kan staten inte bara ta pengar utan även bryta kontrollen över själva verksamheten.

Den andra är ett nationellt finansiellt underrättelsecentrum för att samla och analysera information om misstänkta ekonomiska flöden i ett tidigt skede. Det kan handla om upphandlingar eller välfärdssystem. Det kan gälla branscher med stora internationella kapitalflöden och svag reglering, som agentbranschen inom fotboll.

Det är skillnad mellan att jaga efter pengarna och att ligga steget före dem. Den organiserade brottsligheten är snabb och professionell, och då måste staten vara minst lika professionell.

Fru talman! Jag förstår att ministern inte vill föregripa den utredning som kommer i mars, men vi kanske kan ha ett resonemang om sätt att utveckla Ekobrottsmyndigheten mot ett nationellt center för förverkande respektive ett nationellt finansiellt underrättelsecentrum.