Fru talman! Den här debatten har visat att det i slutändan handlar om konsekvenser eller inte för en illegal ockupationsmakt. I det här fallet talar vi om Israel.

Vi ser att det fortfarande går att handla med varor från ockuperad mark. Ett exempel är att vi kunde se KD:s gruppledare i riksdagen lägga upp en bild på Facebook med en flaska vin från ockuperad mark och skriva: Äntligen fredag! Ett annat exempel är att vi var över hundra ledamöter som skrev på en namninsamling och ställde krav på att utrikesministern skulle ta initiativ för att på riktigt stoppa handeln med varor från ockuperad mark. Om några sådana initiativ har vi inte hört någonting från utrikesministern, trots att man kan göra detta på nationell nivå.

Utrikesministern missar också att de bosättare och terrorister som verkar på Västbanken och ger sig på den palestinska befolkningen där i praktiken får stöd av staten Israel. Det är här jag hänvisar till klausulen om mänskliga rättigheter och säger att man måste pausa handelsavtalet med Israel.

Medan vi med rätta sätter hård ekonomisk och politisk press på andra stater gör vi alltså inte det på Israel. När det gäller Västbanken och Palestina nöjer sig regeringen med att fördöma. Att regeringen nu väljer att inte längre stödja en paus av handelsavtalet är ett politiskt vägval, och det är beklämmande.

Den svenska regeringen får stå för det och får förklara varför, men jag skulle vilja se regeringen använda de verktyg som vi har för att verkligen sätta press på Israels regering, vilket ligger i linje med Internationella domstolens domslut.

Fru talman! Här går en tydlig skiljelinje i svensk utrikespolitik. En röst i höst på Socialdemokraterna är också en röst för en aktiv svensk utrikespolitik där vi står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde.

(Applåder)