Fru talman! Jag tänker uppehålla mig lite vid frågan om analys, som togs upp i interpellationen. Jag vill förtydliga att regeringen följer och analyserar OSSE:s roll och utveckling som en del av sitt löpande arbete.

Regeringskansliet tar regelbundet fram underlag baserade på rapporter från bland annat Utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och OSSE:s egna institutioner och mekanismer. Som en del av detta arbete har Regeringskansliet även låtit ta fram ett särskilt analysstöd, genom Centrum för Östeuropastudier, om svensk OSSE-politik 50 år efter Helsingforsslutakten, vilket används i det fortsatta arbetet.

De här underlagen belyser hur organisationens olika delar, som fältmissionerna, de konfliktförebyggande mekanismerna och de autonoma institutionerna inom den mänskliga dimensionen, fungerar och ligger till grund för Sveriges agerande i OSSE:s beslutsfattande forum samt i frågor som rör budget och styrning. Mot den bakgrunden drar regeringen tydliga strategiska slutsatser.

OSSE är en unik plattform för politiskt ansvarsutkrävande baserat på gemensamma principer och åtaganden. När den europeiska säkerhetsordningen utmanas på ett sätt som saknar motstycke sedan kalla kriget prioriterar Sverige att försvara OSSE:s kärnuppdrag inom demokrati, mänskliga rättigheter och konfliktförebyggande arbete. Vårt stöd för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet liksom för OSSE:s grundläggande värden ligger fast.

Jag tänker även uppehålla mig lite vid det här med närvaro i världen, som Johan Büser var inne på. Han undvek mycket skickligt att berätta att han och jag träffades på OSSE:s ministermöte på Malta för något år sedan. Men det var kanske högst medvetet.

Jag prioriterar inte alls ned de internationella mötena, Johan Büser. Men mina prioriteringar ser absolut annorlunda ut jämfört med de socialdemokratiska. En gång under Socialdemokraternas regeringsår 2014–2022 gjorde den socialdemokratiske statsministern ett bilateralt besök till Baltikum – en enda gång på åtta år.

Vad gjorde man då i stället? Jo, man åkte världen runt för att driva sin FN-kandidatur. Då var Tahiti mycket viktigare än Tallinn. Är det verkligen så som Johan Büser menar att vi gör avtryck i världen?

(Applåder)