Fru talman! Jag tackar justitieminister Gunnar Strömmer för svaret.

I sitt svar redogör justitieministern för flera bra och viktiga reformer som Socialdemokraterna också har ställt sig bakom. Men jag tänker ägna debatten åt sådant vi hade kunnat göra mer av för att bli ännu bättre på det här.

Den kriminella ekonomin i Sverige uppskattas uppgå till omkring 350 miljarder kronor per år, alltså ungefär 1 miljard kronor om dagen. För att sätta detta i perspektiv är det nästan en tredjedel av statens budget, vilket är systemhotande. Som justitieministern sa är det pengarna som driver den organiserade brottsligheten. Vinsterna finansierar våldet, rekryteringen och den fortsatta expansionen.

Mot denna bakgrund är Ekobrottsmyndighetens roll avgörande. Justitieministern redovisar i sitt svar stora totalsiffror för rättsväsendet, och det är bra att resurserna har stärkts. Min interpellation handlar dock om något mer specifikt, nämligen om vi har tillräcklig förmåga att möta den växande ekonomiska brottsligheten.

Det stämmer att Ekobrottsmyndighetens anslag har ökat. Men kostnaderna har också ökat, vilket gör att man i praktiken har mindre medel än föregående år. Myndigheten bedömer att pengarna inte räcker för att bygga upp det långsiktiga analys- och underrättelsearbete som behövs.

Samtidigt visar årsredovisningen att myndigheten levererar resultat. Antalet lagförda personer har ökat med omkring 20 procent, antalet fall där staten kräver att få tillbaka brottsvinster har ökat kraftigt och antalet fall av självständigt förverkande har ökat med omkring 66 procent. Det handlar nu om cirka 340 miljoner kronor som staten tar tillbaka från kriminella, vilket är jättebra. Handläggningstiderna är korta, så balansen har minskat. Det här är alltså en myndighet som trots omställning och hög press har växlat upp arbetet mot den kriminella ekonomin.

Men kampen kan inte bara handla om att utreda när skadan redan är skedd. I går läste jag i tidningen att minst 39 kommuner har brutit sina avtal med privata hemtjänstföretag på grund av misstänkt fusk och brister. Vidare har 15 kommuner gjort polisanmälningar, men endast en har lett till fällande dom. Detta visar än en gång vilken attraktiv marknad välfärden är för kriminella upplägg och att kommuner ofta står ensamma när de försöker upptäcka och stoppa avancerade ekonomiska brott.

Här behövs därför en bättre förebyggande analys, en tydlig nationell lägesbild och starkare samordning så att vi kan agera innan pengarna har försvunnit.

Fru talman! Hur avser ministern och regeringen att stärka det förebyggande och analysbaserade arbetet, särskilt i relation till kommuner och myndigheter, för att motverka välfärdsbrott och ekonomisk brottslighet innan skadan är skedd?