Fru talman! Jag riktar ett tack till utrikesministern, som är här och debatterar viktiga frågor med oss i dag.

Som ministern framhåller är OSSE en unik organisation som bygger på ett brett säkerhetsbegrepp där militär säkerhet, demokrati, klimatfrågor och mänskliga rättigheter inte kan isoleras från varandra. Det var en banbrytande insikt i Helsingfors 1975, och den är väl om möjligt ännu mer relevant i dag när vi ser ut över världen och dess utveckling.

Den mänskliga dimensionen av OSSE:s uppdrag är inte ett sidospår, utan det är själva kärnan. I flera medlemsländer ser vi dock tyvärr hur rättigheter steg för steg monteras ned. Vi ser hur lagstiftning riktad mot hbtqi-personer införs eller skärps och hur dessa människor blir politiska måltavlor. Vi ser hur kvinnor nekas rätten till sin egen kropp och makten över sitt eget liv. Vi ser hur religiösa och etniska minoriteter utsätts för diskriminering och hatretorik, och vi ser hur civilsamhällets utrymme krymper.

Det här är inte en slumpmässig utveckling, utan det är en del av en auktoritär utveckling där mänskliga rättigheter framställs som hot mot nationell identitet eller traditionella värderingar.

Det är därför det inte räcker att säga att Sverige är en aktiv medlemsstat, utan vi måste också använda de verktyg som faktiskt finns. Moskvamekanismen, som Johan Büser nämnde, är ett sådant verktyg som möjliggör oberoende expertgranskningar på plats i länder där allvarliga och systematiska kränkningar sker.

Jag vill också instämma i att välkomna att Sverige tillsammans med andra medlemsstater i januari till slut valde att aktivera Moskvamekanismen för att agera mot den allvarliga utvecklingen i Georgien. Jag var själv på plats som internationell valobservatör under parlamentsvalet. Vi såg oegentligheter runt om i landet och mötte civilsamhällesorganisationer, oppositionsföreträdare och journalister som uttryckte en djup oro.

Den så kallade ryska lagen hade då redan antagits, och den användes för att pressa oberoende organisationer och medier. Och sedan dess har vi sett att situationen bara förvärrats. Särskilt hbtqi-personer har attackerats genom hatretorik och laginitiativ som begränsar deras rättigheter och möjligheter att få synas i samhället och ens finnas till.

Att Moskvamekanismen nu används visar att OSSE:s åtaganden inte är symboliska. Men det får inte vara ett undantag. Det måste vara en naturlig del av hur vi värnar om organisationens normer och de värden som medlemsstaterna är skyldiga att följa.

Vi socialdemokrater menar att Sverige måste vara beredda att driva på för att aktivera Moskvamekanismen oftare. Vi ser ju att allt fler överträdelser sker. Därför behöver vi också tala klarspråk om den systematiska nedmonteringen av demokratin i Ungern, som också har en variant av den ryska agentlagen. De förbjuder prideparader, inskränker hbtqi-personers rättigheter i lag, har urholkat rättsstaten och har tystat civilsamhälle och politisk opposition.

Inom EU pågår processer utifrån att Ungern inte lever upp till unionens grundläggande värden. Men Ungern är också en medlemsstat i OSSE. Jag undrar om den svenska regeringen är beredd att driva på för att aktivera Moskvamekanismen också när det gäller Ungern och om regeringen anser att utvecklingen i Ungern i dag har nått en sådan nivå att det är ett verktyg som nu behöver användas. Om det inte är så, fru talman, undrar jag var regeringens gräns går.

(Applåder)