Herr talman! Samsjuklighetsfrågorna ligger i huvudsak under ett annat statsråd. Vi har en fördelning som gör att gränserna inte är knivskarpa, och det är inte självklart vem som ska svara på frågorna. Jag vågar därför inte säga någonting om tidsplaner.

I går fattade vi dock beslut om en lagrådsremiss för samsjuklighetsreformen. Som jag angav i interpellationssvaret planeras stora satsningar för att genomföra den. Det är ett jätteviktigt arbete för att kunna ta ett bredare grepp om frågan, något som behövs.

Jag vill inte förminska betydelsen av tillgång till naloxon, men jag väljer ändå att upprepa det jag sa om att 82 procent av dem som avlider av opioidöverdos gör det i sitt hem eller i någon annans hem, kanske en väns. Där finns just personen själv eller möjligen någon anhörig. Det viktigaste vi även fortsättningsvis kan göra är därför att tillgängliggöra naloxon för dessa personer. Det handlar om förhållandevis få fall där man är ute i andra sammanhang och möter andra yrkesgrupper. Jag tycker att det är viktigt att ha med i detta, och därför har vi också ett pågående arbete med att stärka informationen.

Läkemedelsverket kom med sin rapport i december om hur de ytterligare ska förstärka informationsarbetet, som nu har påbörjats. Det handlar om att ha tydligare information på hemsidan och nå ut på andra sätt. Också Socialstyrelsen jobbar aktivt med att sprida information inom sjukvården bland sjuksköterskor och ambulanspersonal för att säkerställa att man använder naloxon där sannolikheten är stor att man möter ett sådant behov. Det är ett jätteviktigt pågående arbete.

När det gäller pågående beredning vet interpellanten att jag inte kan säga när vi är klara. Det är tyvärr så det fungerar. Jag är den första att skriva under på att det är frustrerande när det går trögt.

Delvis har det att göra med att regeringen gör väldigt mycket, och då tar saker och ting lite längre tid ibland. Det kan bli trångt i våra processer när det är mycket som ska göras på en och samma gång. Samtidigt är det mycket som behöver göras. Det finns stora behov, och vi är väldigt ihärdiga i att få förändringar till stånd. Det ser vi också på det här området, där vi jobbar med en väldigt bred palett för att minska skadorna av narkotika i samhället.

Jag avser att inom en inte alltför avlägsen framtid återkomma om hur vi tar frågan vidare. Men i dagsläget finns inte tillräckligt med underlag för att gå fram med en förändring, utan det behöver utredas något ytterligare eftersom det krävs en ändring i ytterligare en lag för att kunna möjliggöra det.