Herr talman! Tack, återigen, till interpellanten, som ställer en otroligt angelägen fråga! Jag tror att vi är överens i stora delar. Detta handlar om en typ av hjälp och läkemedel till en extremt utsatt grupp med hög risk att dö. Det är människor som lever väldigt farligt och har svårt att tillgodogöra sig samhällets stöd, precis som interpellanten är inne på.
Ibland är det lite för fyrkantigt och byråkratiskt i vårt samhälle. Det är där civilsamhället spelar en viktig roll genom att täppa till luckorna och mjuka upp hörnen lite på vårt ibland hårda, kantiga samhälle. Det finns mycket att göra.
Jag vill lyfta fram några saker som gäller dödligheten. Bland dem som dör till följd av överdos är det faktiskt 82 procent som gör det i sitt hem eller i någon annans hem. Där finns i regel inte personalgrupper som ordningsvakter, civilsamhällesmedarbetare eller volontärer närvarande. Det är därför den ändring som regeringen har gjort, som tillgängliggjort naloxon på apotek både för personer som behöver det för egen användning och för anhöriga, är det viktigaste.
Kopplat till det jobbar vi också mycket med information för att ge kunskap om hur det används och om vikten av att ha det tillgängligt. Detta arbete måste fortsätta för att naloxonet ska finnas där överdoserna sker. Det är 82 procent som sker i hemmet eller i någon annans hem, och det är viktigt att ha med sig det. Förhållandevis få fall sker ute bland ordningsvakter eller andra grupper.
Utredningens förslag tar inte riktigt hänsyn till lagen om försäljning av läkemedel från 2009. Den tillåter bara att man säljer läkemedel till hälso och sjukvården och till konsumenter, inte till organisationer, och det är det som gör att beredningen av frågan tar lite längre tid. Det komplicerar det hela. Men det finns ingenting som i dag hindrar att privatpersoner köper naloxon på apotek för att i nödsituationer kunna använda det för att rädda liv. Det möjliggör lagen i dag.
Jag instämmer i att det inte är tillräckligt, utan vi ser behov av att komma längre. Men vi ska komma ihåg att de här möjligheterna finns. Det allra viktigaste är återigen att vi fortsätter sprida information och kunskap för att de personer som riskerar överdos i hemmet och deras anhöriga ska kunna agera snabbt och rädda liv.