Herr talman! Vi är nu i höstmånaderna, och om ett par månader är vi inne på det femte året av Rysslands fullskaliga invasion och pågående krigföring i Ukraina.

Sammanfattningen av de senaste fem åren speglas tydligt i ett heroiskt och modigt folk, som trots angriparens militära numerär, kapacitet och ovilja att visa respekt för mänskligt liv fortfarande står starkt och enat. Ukrainarna kämpar för oss och för sin egen stats självständighet, och uppslutningen är stor kring detta.

Förra veckan presenterade regeringen ett nytt stödpaket – det tjugonde i ordningen – till Ukraina om 9,2 miljarder. Men Ryssland fortsätter sina terrorhandlingar. Det är bombningar av barnsjukhus, attacker på civil infrastruktur, angrepp mot och kränkningar av Natoterritorium och 20 000 bortförda ukrainska barn. De har ett namn och en familj men inga möjligheter till ett liv i fred och frihet så länge de är i Ryssland. Vad gör regeringen för att barnen ska friges och återföras till sina familjer?