Fru talman! Jag vill vara mycket tydlig med att Sverige har en regelbunden dialog med olika aktörer som kämpar för att det iranska folkets mänskliga rättigheter ska respekteras, inklusive civilsamhällets organisationer. En värdefull arena för detta är FN, där det finns flera forum och mekanismer. Där kan Sverige tillsammans med likasinnade och i dialog med bland annat exiliranska civilsamhällesorganisationer regelbundet hålla Iran ansvarigt.

Det handlar bland annat om den årliga resolutionen i FN:s generalförsamling om mänskliga rättigheter i Iran, FN:s specialrapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Iran och den oberoende utredningsmekanism som har i uppdrag att utreda händelser i Iran och också möjliggöra ansvarsutkrävande, vilket är viktigt.

Ett annat exempel är att både statsministern och kulturministern träffade Taghi Rahmani, make till fredspristagaren Narges Mohammadi och själv en framstående regimkritiker, för att diskutera situationen i Iran i samband med att han å Narges vägnar mottog Nobelpriset.

Jag vill också lyfta fram att det finns goda skäl att upprätthålla en dialog, inte minst när det rör konsulära fall. Även om vi avskyr att Iran tillfångatar svenska medborgare behöver vi göra allt i vår makt för att de ska släppas fria, och det gör den här regeringen.