Fru talman! Den iranska regimen är fallfärdig. Tolvdagarskriget mellan Iran och Israel avslöjade hur korrupt och misslyckad mullornas regim är. Trots att mycket av Irans resurser avsatts för vapen och stöd till terroristorganisationer hade landet knappt något försvar att sätta emot Israels angrepp, och Israel lyckades även genomföra attacker inifrån Iran. De terroristorganisationer som mullornas regim hade stött i decennier var i stort sett utslagna.

Bortsett från att den iranska regimens militära doktrin har visat sig vara värdelös har inte heller regimens ideologi någon förankring bland befolkningen. Den muslimska slöjan, som en gång i tiden var ett attribut för landsbygdsbor och mycket religiösa kvinnor i Iran, har i dag blivit till en symbol för ett våldsamt förtryck. Jag är rätt säker på att den dagen den här regimen faller kommer många kvinnor i Iran att bränna sina slöjor. Mullornas regim har väckt ett starkt hat mot islam bland befolkningen som inte fanns där innan, och detta är ett tydligt tecken på hur regimens ideologi saknar legitimitet bland stora delar av befolkningen.

Detta märks också bland iranier som tar sig utomlands. De är ofta mycket kritiska till islam. Man kan faktiskt seriöst ställa frågan om Iran över huvud taget kommer att förbli ett muslimskt land efter att denna regim faller. Ekonomiskt, ideologiskt, förtroendemässigt och geopolitiskt sett har mullornas regim ingen framtid. Det borde vara tydligt även för utrikesministern.

Frågan är när västerländska länder kommer att vända sig till ett alternativ i stället för att föra samtal med en regim som under väldigt lång tid har visat att den inte är intresserad av fred. Det är därför jag har ställt frågan till utrikesministern om möjligheten finns att regeringen stöder en demokratisk opposition i stället för att legitimera mullornas regim. Om man väljer att fortsätta dialogen med mullornas regim kan man undra vad utrikesministern och Sverige får ut av en sådan dialog.

Det här är en regim som tagit flera svenskar som gisslan och torterat dem. De håller fortfarande en svensk medborgare som gisslan i Iran.

Det har länge varit uppenbart att denna regim bara förstår sig på ett språk, och det är våldet. De använder sig av våld för att uppnå sina mål, och de förstår sig inte på något annat än våld. Därför kan man undra vad Sverige kan uppnå genom att fortsätta samtala med en sådan regim.

Det här är en isolerad regim som använder diplomatiska relationer med länder som Sverige för att legitimera sin existens och sina värderingar. Det såg vi under det socialdemokratiska styret när mullornas regim insisterade på att svenska kvinnliga ministrar och statssekreterare skulle bära slöja när de besökte Iran. Det handlar om att genom diplomatiska relationer med länder som uppfattas som jämställda legitimera ett kvinnofientligt förtryck. Man vill från regimens sida förmedla till den iranska befolkningen att världen accepterar det islamistiska förtrycket och att omvärlden inte stöder protesterna i Iran.

Därför är fortsatta relationer med denna fallfärdiga regim är problematiska och blir till en krycka för denna regim. Jag vore tacksam om utrikesministern kan berätta vad Sverige får ut av en dialog med mullornas regim i stället för att inleda en dialog med krafter som vill ha demokrati, fred och frihet.