Fru talman! Först och främst vill jag tacka utrikesministern för att hon är här i dag och svarar på mina frågor om hur Sverige arbetar med Serbien.

Efter en olycka på en tågstation i Novi Sad i november 2024 som krävde 16 människoliv har det serbiska folket och inte minst landets unga och studenter rest sig i protest mot den omfattande korruptionen och det demokratiska förfallet under president Aleksandar Vučićs styre. Demonstrationerna har vuxit till en bred demokratirörelse med krav på ansvarstagande och rättvisa.

Den serbiska regeringens svar har varit ett ökat förtryck. Oroligheterna har eskalerat till följd av polisens våld mot fredliga demonstranter och godtyckliga gripanden. Samtidigt uttrycker Ryssland sitt fulla stöd till den sittande auktoritära och proryska regeringen i Belgrad.

I ljuset av detta är det djupt oroande att den svenska regeringen hittills har varit relativt tyst om utvecklingen. Miljöpartiet anser att Sverige, som ett land med en stark tradition av solidaritet med demokratirörelser, bör ta tydlig ställning för de unga serbernas kamp för demokrati och för Serbiens resa mot ett EU-medlemskap.

Mina frågor till utrikesministern var därför hur regeringen ser på utvecklingen i Serbien, inklusive rapporterna om polisbrutalitet, vad regeringen gör för att visa solidaritet med de serbiska studenterna och demokratirörelsen samt vilka initiativ Sverige har tagit inom EU för att säkerställa att unionen arbetar och agerar för att stärka den demokratiska utvecklingen i Serbien.

Vilka svar har vi då fått från utrikesministern? Jo, i svaret sägs att regeringen är bekymrad över den pågående politiska utvecklingen i landet. Man är särskilt oroad över den polisbrutalitet som man ser. Regeringen ser allvarligt på den press som Serbiens regering och myndigheten nu utövar mot journalister, civilsamhälle och akademi. Man säger också att regeringen i flera sammanhang har uppmanat regeringen i Serbien att fullt ut respektera mötes- och yttrandefriheten och framhållit vikten av mediernas oberoende.

Utrikesministern hänvisar även till statsrådet Rosencrantz besök i Belgrad i våras, där hon uttryckte Sveriges oro över situationen i Serbien och att det är av största vikt att serbiska myndigheter fullt ut respekterar demonstranternas yttrande- och mötesfrihet.

Jag vill passa på att berömma regeringen för att man under lång tid bidragit med bistånd till civilsamhällets organisationer och oberoende medier i Serbien i syfte att främja demokratisk utveckling och stärka rättsstatens principer och en öppen samhällsdebatt. Men jag tycker ändå att det är alldeles för passivt.

Det känns som att det finns någon form av feghet både från Sverige och från EU när det gäller att inte stöta sig alltför mycket med den serbiska regeringen, som att man hoppas att man genom passivitet kan vänta ut någon form av demokratisk utveckling och som att man föredrar stabilitet på västra Balkan i stället för att fullt ut ta itu med och stödja demokratirörelsen. Det riskerar att leda till att unga i Serbien tappar tron på EU och att fler väljer att vända sig till Ryssland, och det kommer även att riskera att minska EU:s framtida inflytande i hela regionen.

Många serber vill att EU ska vara en aktiv kraft för demokrati och mänskliga rättigheter, men om unionen fortsätter att prioritera Vučićs regim framför folkets krav kan det på lång sikt minska stödet för europeisk integration.