Herr talman! Jag vill börja med att bli personlig och berätta att jag är ett av alla de barn i Sverige som har vuxit upp i en familj där man under en röd regering stått utan inkomst och ersättning från staten, med det enda erbjudandet till min kära mamma att hon kunde bli förtidspensionerad när hon bara var dryga 40 år, med noll extra i ersättning om min pappa hade gått bort, till exempel. Vi har också upplevt hur det var att befinna sig mellan två olika system, med en blå regering under allianstiden, och stå utan ersättning – för sjuk för att få a-kassa, för frisk för att få sjukersättning.

Med detta och min egen personliga berättelse vill jag säga: Inget system kommer att vara perfekt. Men vi står på det svenska folkets sida. Vi har visat i våra skatteprioriteringar och annat att vi värnar barnfamiljer och vanliga inkomsttagare. Men grundbulten att det alltid måste löna sig mer att arbeta än att gå på bidrag återinförs nu på allvar.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.