Fru talman! Vi moderater är otroligt positiva till människor som arbetar. Det är så välstånd uppstår i vårt land. Det är det som garanterar att vi kan fortsätta leva i en välfärdsstat, där människor har det generellt bra. Vi har en av jordens rikaste befolkningar, eftersom vi i det här landet har jobbat sedan generationer tillbaka.

Sedan generationer tillbaka har människor också kunnat komma till det här landet för att hjälpa till som arbetskraftsinvandrare och vara en del av vår arbetsmarknad. En del av dem kommer från länder i närområdet, och en del av dem kommer från länder långt utanför Europa. Det vi pratar om i dag när det gäller arbetskraftsinvandring är i första hand människor som kommer till Sverige från länder utanför Europa, det som vi politiskt brukar kalla för tredjeland. Den inre marknaden i EU är alltjämt orubbad. Man kan komma från Tyskland, Polen eller Spanien och jobba i Sverige utan några försörjningskrav eller liknande. Det försörjningskrav som vi i denna debatt diskuterar gäller dem som vill komma hit från till exempel ett land i Mellanöstern, från Australien eller från Amerika för att jobba.

I grund och botten är vi väldigt positiva till att människor kommer hit och hjälper svenska företag att växa och blir bra kolleger till våra redan etablerade medarbetare. Men vi tror samtidigt att det måste vara ordning och reda i den svenska migrationspolitiken. Vi kan inte kan ha det som det har varit.

Människor kan inte komma hit och arbeta för 13 000–14 000 kronor i månaden. Det är inte rimligt att man kan komma hit och få ett arbetstillstånd och cykla ut med pizzor tre dagar i veckan. Därför har vi satt ned foten och sagt att vi behöver ha någon form av regelverk som är hållbart över tid. Människor som kommer hit för att jobba ska ha riktiga arbeten som vi inte kan tillsätta med personer som redan är i Sverige eller i Europa.

Jag tänker prata lite om försörjningskrav, eftersom det är en het fråga. Förra året när vi hade den här debatten tror jag att några partier, i varje fall några partiers ledamöter, ganska medvetet missförstod det jag då sa. Det handlade om varför en försörjning i Sverige innebär lite mer än att bara betala sin hyra och maten i sitt kylskåp.

Att försörja sig i Sverige är att vara med och bidra till skolan, som alla våra barn har rätt att gå i, till det kommunala badhuset, till att det finns cykelvägar som man kan cykla på och till att det finns riksdagsledamöter som har sin försörjning. Allt det är sådant som man är med och betalar för när man jobbar i Sverige och betalar skatt. Det är en del av ens försörjning som går utanför det egna hemmet och kylskåpet.

Vi kan redan i dag tycka att det alltid saknas pengar till välfärd, att det finns för lite pengar till skola, att det finns för lite pengar till sjukvård och att det finns en massa hål i vägen som vi egentligen borde laga. Vi har en medianlön som i dag är på en viss nivå. Ändå räcker pengarna knappt till.

Alla människor som jobbar i det här landet bidrar, oavsett om de tjänar mer eller mindre än medianlönen. Men den som tjänar mycket mer än medianlönen hjälper den som tjänar mycket mindre än medianlönen. Medianlönen ska bära vår välfärd. Har vi ett system där alla människor som kommer till Sverige för att jobba tjänar under medianlönen urholkar det vår välfärd på sikt. De människor som kommer hit och jobbar har ju rätt till allt det som vi har rätt till. Då måste någon hjälpa till och bära upp dem som inte kommer upp i medianlön.

Det funkar jättebra i det samhälle vi har. De människor som redan är i Sverige är överens om att den som tjänar mycket bär den som tjänar lite. Men om vi bara fyller på i systemet med människor som tjänar under medianlön måste alla, både de som tjänar väldigt mycket och de som tjänar väldigt lite, vara med och bära den som kommer in någon annanstans ifrån, så att den når upp till sin välfärdskostnad.

Därför tycker jag i slutändan att det är rimligt att vi ställer krav på att de som vill komma hit från ett land utanför Europa och jobba ska vara med och dra sitt strå till stacken. Det måste vara en samhällsekonomisk vinst för alla andra människor som jobbar i det här landet och betalar skatt på sin lön. Av alla företagare i Sverige är det säkert 97–98 procent, kanske 99 – jag vet inte ens siffran – som inte har människor från tredjeländer anställda, inte har tagit hit ett pizzabud från Uzbekistan eller en diskare från USA. Alla de kommer via sina företag eller sin inkomstskattsedel att få vara med och bära de människor som vi tar in här.

Jag landar i slutsatsen att det är rätt sunt att man behöver ha en viss lönenivå för de människor som kommer hit – för alla andras skull. Det är rättvist att undersköterskan inte behöver betala 300 kronor mer i skatt för att man har anställt ett pizzabud från ett land utanför Europa och detta pizzabud ska få rätt till sjukvård, rätt till skola, rätt att gå på badhus och möjlighet att cykla på lagade cykelvägar.

Därför tycker jag att försörjningskrav i grund och botten är en helt okej idé. Vi kan inte ha det som det var när man kunde tjäna 13 000–14 000 kronor i månaden och få full access till allt det som vi får som svenskar och som är värt oerhört mycket pengar. Man kan komma hit med tre barn och ge dem gratis skolgång i någon av våra skolor, som hör till världens bästa, för att vi betalar skatt. Därför är jag för försörjningskrav. Jag tycker att det är bra att vi nu går vidare med det och inom kort lagstiftar om det ytterligare.

Jag noterar att Miljöpartiet än en gång reserverar sig i en migrationsfråga. När Miljöpartiet säger nej är man helt rätt ute – för mig brukar det vara en migrationspolitisk sanning. Då är det bra lagstiftning på gång. Jag tror att det kommer att vara så även i detta fall.

(Applåder)

Ett annat parti som reserverar sig är Centerpartiet. Jag måste då ställa en fråga till Centerpartiet, som har synpunkter på den politik vi för. Vi vill garantera den svenska välfärdsmodellen och se till att hålla nere skattetrycket för svenska företag och svenska anställda genom att ställa krav på hur mycket man behöver tjäna för att få ta del av välfärden. Centerpartiet säger då: Vår statsministerkandidat heter Magdalena Andersson.

Magdalena Andersson vill införa mycket mer långtgående modeller för arbetsmarknadsprövning. Socialdemokraterna skulle möjligtvis kunna avstå från försörjningskrav, men det är under förutsättning att man tvingas in i kollektivavtal. Det är klart att Socialdemokraterna gärna sätter in sina egna fackföreningsrörelser i vartenda litet svenskt företag som behöver rekrytera en eller två personer från något annat land. Men jag undrar hur Centerpartiet kan tycka att det är en framgångsmodell.

Centerpartiet tycker på allvar att man ska ha Magdalena Andersson som statsminister, Nooshi som finansminister och Daniel Helldén som jordbruksminister. Jag undrar vad de av Centerpartiets medlemmar och väljare som är bönder tycker om att Daniel Helldén kanske är den som kommer att vara högst ansvarig för svensk jordbrukspolitik om ett halvår.

Nu pratar vi i och för sig om arbetskraftsinvandring, men bönderna utgör en central del, för de begagnar sig i viss utsträckning av personal från andra länder. Därför ser vi också till att det kommer att vara lite enklare att betala en lite lägre lön till säsongsanställda, till exempel om man behöver någon som kommer upp ett par månader och hjälper till med skörden eller vad det nu kan vara. Vi driver en politik som är bra för landsbygden i Sverige, medan de som Centerpartiet vill samverka med efter valet driver en politik som kommer att slå sönder den svenska landsbygden.

Låt oss nu fortsätta hålla den här linjen! Vi tar migrationspolitiken på allvar. Vi jobbar för en stram och reglerad invandring, men vi möjliggör arbetskraftsinvandring för den som behövs i ett svenskt företag: it-ingenjören som vill komma hit från Indien, läkaren som vill komma hit från USA eller vem det nu kan vara som vill komma hit från ett tredjeland. Vi ser till att vi fortsätter att ha ett av världens bästa samhällen att leva i. Det är de här människorna vi behöver.

Vi kommer även i framtiden att kunna hitta människor i Sverige som kan ta väldigt många av de jobb som i dag tillsätts med människor från andra delar av världen. Vi har i landet nästan en halv miljon arbetslösa som inte kommer in på arbetsmarknaden på grund av att det är höga trösklar och att en del företag har valt att rekrytera personal någon annanstans ifrån. Låt oss börja med den halva miljon människor som är här och se vilka det går att hitta bland dem. Sedan finns det en halv miljard européer som inte omfattas av några försörjningskrav och som kan fortsätta att komma hit och hjälpa oss att bygga Sverige starkt i Europa.

Med det sagt hoppas jag att vi får fortsätta att styra det här landet i fyra år till, så att vi kan fortsätta att ha en reglerad, stram invandringspolitik som ger möjligheter för dem som verkligen behöver få hit särskild kompetens.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M).