Fru talman! Jag konstaterar att finansministern är obekväm med att tala om de skattesänkningar som hon har givit sig själv och andra väldigt högt betalda medborgare. Samtidigt lämnar finansministern efter sig det största budgetunderskottet på 30 år, skuldsätter kommande generationer och ser till att reformutrymmet för kommande regeringar blir minimalt. Detta är moraliskt förkastligt.

Under en tidigare interpellationsdebatt ville finansministern inte heller diskutera fördelningspolitiken och varför barnfamiljer ska ha det så svårt. Ensamstående mammor dricker te för att orka och få energi när de inte har pengar till mat. Samtidigt får finansministern stora skattesänkningar. Finansministern hänvisade detta till andra ministrar.

Därför ställer jag här i dag frågan: Vad vill finansministern göra för att minska barnfattigdomen och se till att man har råd med de där gummistövlarna? Vad är rådet till mammor som kämpar? Är det att rösta på Socialdemokraterna?