Herr talman! I dag debatterar vi försvarsutskottets betänkande nummer 7. Det är något så viktigt som Riksrevisionens rapport om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad. Låt mig först börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! För två dagar sedan var det årsdagen av den fullskaliga invasionen av Ukraina. Det har alltså gått fyra år sedan invasionen startade. Det har varit ett fruktansvärt krig.

Det är krig i vår egen världsdel. Vi ser hur krig går till as we speak. Just nu ser vi hur Ryssland inte bryr sig om de spelregler som finns. Man ger sig på civila, elförsörjningen och sjukvårdsinrättningar.

Det visar varför diskussionen i dag och Riksrevisionens rapport är så viktiga. Militärt och civilt försvar är två sidor av samma mynt. Ni som lyssnar på läktaren och ni som tittar på sändningen av debatten vet att det är angeläget.

Vi har också en säkerhetstjänst som har varnat för att Ryssland, när det blir ett krigsavbrott i Ukraina, inom en tvåårsperiod kan ha förmågan till ett angrepp i närområdet. Det betyder att vi inte har all tid i världen.

Det vi ser i Ukraina är allt det förfärliga våldet och alla som dör, både civila och stridande. Det är en köttkvarn; ursäkta uttrycket, herr talman. Förra månaden var det 1 000 soldater i ryska armén som föll varje dag, 30 000 på en månad. De är inte längre kvar, utan de har fallit. Till det kommer mängder med civila.

Riksrevisionen visar, som flera talare har sagt innan, att det har varit en otydlig ledning av det civila försvaret. Det har varit bristfällig uppföljning och dålig samordning, och det har gått för långsamt.

Vi kan också påminna oss om vår historia. Vi hade ett väldigt starkt civilt försvar i vår historia. Efter kalla kriget gjordes det en stor neddragning av det militära försvaret men också av det civila försvaret. Det var i princip dött och begravet.

Vi har nu tagit viktiga steg. Riksrevisionen har visat att det har gått för långsamt att åtgärda bristerna. Det är ett typexempel på vad som egentligen inte får ske när man gör något viktigt. Det handlar om otydlig ledning, bristande uppföljning och dålig samordning. Så har det varit.

Det är ändå glädjande att vi kan konstatera att regeringen har tagit viktiga steg, men vi är inte färdiga. Det är viktigt att vi nu satsar mer pengar. Vi kommer att satsa 3 ½ procent på det militära försvaret och också 1 ½ procent på det civila försvaret.

Det är väldigt viktigt att skicka med pengar så att det inte bara blir ord utan att man ger stöd och ledning runt om i landet där det behövs.

Vi har kommit olika långt. Västerås nämndes, och Jönköping är ett annat ställe där man ligger före. Det är jätteviktigt. Det betonas nu att det måste övas.

Det är vid övningar som det visar sig vad som fungerar på riktigt – vad som är okej, vad som är sisådär och vad som är jättedåligt. Det behöver vi nu rätta till.

Det konstateras i vårt betänkande att det nu är bättre. Det är betydligt bättre ledning och bättre uppföljning. Vi har en egen myndighet – som för övrigt har bytt namn till Myndigheten för civilt försvar, med Mikael Frisell i spetsen – som är målinriktad och följer upp det civila försvarets olika delar. Det är något som nu förverkligas.

Det är väldigt glädjande. Med dessa ord yrkar jag återigen bifall till utskottets förslag i dess helhet i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.