Herr talman! Roligt att vi får umgås här en torsdagskväll!

När jag skulle skriva mitt anförande tänkte jag mycket på att jag kunde ha skrivit precis likadant som förra året. Den känslan är ibland rätt tråkig, kan jag tycka, för jag vill att saker och ting ska ske här i riksdagen så att vi kan prata om andra saker. Det är även svårt att bortse från den riksrevisionsrapport som vi också har debatterat här tidigare. Därför kommer jag den här gången faktiskt att prata om alla våra reservationer.

Jag vill börja med en reservation som vi har skrivit väldigt många gånger. Det handlar om riksintressena. Det är välkänt att detta är ett problematiskt område. Vi har inte agerat som vi borde ha gjort.

När riksintressesystemet infördes var tanken förstås att det skulle vara enkelt och klokt. Endast få, unika och verkligt betydelsefulla områden skulle pekas ut. Systemet skulle vara präglat av kvalitet, inte kvantitet. Tyvärr blev det inte så, och i dag har vi ett system som har vuxit helt okontrollerat. Antalet riksintresseområden har ökat kraftigt, och deras omfattning har verkligen svällt.

Det här är inte längre ett system som skyddar det mest värdefulla, utan nästan alla berörda myndigheter anser att det behöver göras om. Boverket, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Tillväxtverket och så vidare har gemensamt gjort en översyn och kommit fram till att det inte är bra som det ser ut i dag. Samtliga myndigheter anser att deras riksintresseanspråk måste ses över, och fyra av fem säger rakt ut att deras anspråk inte uppfyller kriterierna.

Kort sagt måste vi titta på det här systemet. Det är därför Socialdemokraterna har reservation 1. Det är dags att modernisera riksintressesystemet så att vi får färre riksintressen, skarpare kriterier, större tydlighet för kommuner och företag samt ett verkligt skydd för det som är av nationellt intresse.

Vi vill helt enkelt modernisera det här systemet.

Herr talman! Vi behöver också tala om vattenmiljön. I vår reservation 5 säger vi socialdemokrater att den är under hård press. Övergödning, miljögifter, plastskräp och så vidare finns i Sveriges vattendrag och sjöar. Det påverkar i sin tur dricksvattenförsörjningen. Här har Riksrevisionen varit glasklar: Staten brister i sin styrning, och ansvarsfördelningen är otydlig.

Det är därför vi i reservation 5 kräver ett starkare skydd. Det handlar om att minska utsläppen av kväve och fosfor, stärka kretsloppen, återställa kalkningen, återställa stödet mot invasiva arter och ge Östersjön en chans att återhämta sig. Framför allt måste dricksvattnet och dricksvattentäkterna få ett starkare lagligt skydd.

Klimatkrisen för med sig väldigt stora risker för förorenat dricksvatten. Vi behöver leva upp till EU:s ramdirektiv för vatten. Vi måste ta tag i avloppsreningen; vi ser att mängden läkemedelsrester fortsätter att öka kraftigt.

Detta är som sagt väldigt allvarligt. Därför föreslår vi en snabb implementering av EU:s nya avloppsdirektiv.

Herr talman! Ibland kan man få känslan att det här handlar om teknikaliteter, men så är det inte. Det handlar om folkhälsa, trygghet och framtid.

Vi behöver också lyfta fram vattenkraftens roll. För att säkra den biologiska mångfalden måste vi skydda våra sjöar och hav från gifter, plast och försurning. Vi måste också se över den småskaliga vattenkraften – det är en förutsättning för att vi ska utvecklas.

Det är just denna balans vi talar om i reservation 9. Det är klart att miljökraven ska vara strikta och tydliga, men de får inte bli så rigida att småskaliga aktörer slås ut i onödan. Vattenkraften spelar en avgörande roll för energisystemets stabilitet. Den är central för industrins elektrifiering. Den måste också vara rättssäker, modern och hållbar.

Herr talman! Sverige har 100 000 sjöar och tiotusentals mil rinnande vatten. Det ger fantastiska naturvärden, men det medför också ansvar. Därför säger vi i reservation 14: Skapa fungerande fiskvägar där det behövs och där det är genomförbart! Det är inget nytt eller kontroversiellt – det är bara modern, pragmatisk miljöpolitik.

Fungerande fiskvägar gör att våra ekosystem återhämtar sig. Här är lokala aktörer otroligt viktiga, för det är de som sitter på de faktiska lösningarna. Vi behöver jobba tillsammans med dem.

Herr talman! Nu kommer jag till en punkt där Riksrevisionen har rätt mycket kritik. Även jag som socialdemokrat tar åt mig av den kritiken.

Klimatförändringarna gör att vi får alltmer extremt väder – skyfall, bränder, havsnivåhöjningar och torka. Det här är en viktig fråga för att vi ska kunna ha ett välfungerande samhälle. Därför säger Socialdemokraterna i reservation 16 att Sverige behöver en nationell strategi för va-infrastruktur. Här behöver vi ta bort hinder, stärka investeringar och reinvesteringar, ge små kommuner stöd och skapa likvärdighet i hela landet.

Inte heller va-systemet handlar enbart om teknik. Det handlar om välfärd. Det handlar om beredskap. Det är livsnödvändigt.

Vi behöver fortsätta att driva på när det gäller ekodesign av vattenprodukter på EU-nivå.

Vi vill också klimatsäkra den strategiska infrastrukturen. Ett samhälle kan inte fungera utan elnät, sjukhus eller vägar. Det kan inte heller fungera utan reningsverk, som inte får stå utan försvar mot extremväder.

Slutligen hoppas jag att regeringen tar försäkringsfrågan på allvar. Hundratusentals människor riskerar att få sina hemförsäkringar uppsagda, eller fördyrade, helt enkelt därför att klimatpolitiken inte hänger med. Här har andra länder gjort en del saker som jag anser att också vi i Sverige behöver titta på. Även vi behöver göra någonting för att förhindra att människor blir utan hem.

Herr talman! Det är klart att vi står bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid – och det känns som att vi behöver vinna tid – yrkar jag bifall endast till reservation 16.