Herr talman! Till att börja med är det ett nöje för mig att få delta i den här debatten; det är inte min vanliga komfortzon. I vanliga fall är det konstitutionsutskottet, men miljöpartister förenas ju av ett stort intresse för både land och vatten och det liv som finns på båda ställena. Här känner vi oss hemma.

Med det sagt är det också vissa saker som jag reagerar närmast instinktivt på. Jag tänker på situationen när väldigt många vet att någonting verkligen behöver göras, men där det ändå dröjer för att någon utredning pågår eller, som i mitt tidigare arbete, där det alltid behövdes mer forskning. När jag läste betänkandet kom det över mig emellanåt. Vi vet att fiskbestånden är hotade, vi vet att det vore bra att minska fisket under en period för att få bestånden att återhämta sig och att vi därefter kan arbeta efter en mer hållbar plan.

Herr talman! Vi välkomnar förstås tillskapandet av en havspakt inom EU som ett stort steg närmare ett hållbart fiske i de europeiska haven. Utskottet anser emellertid – apropå det jag nyss sa – att med havspakten på ingång kan vi släppa taget lite grann och låta saker och ting ha sin gång. Vi – i betydelsen Emma Nohrén, jag och Miljöpartiet – Miljöpartiet tycker att regeringen snarare måste driva på för att EU ska anta en återhämtningsplan för att snabbt bygga upp fiskbestånden både på kort och på lång sikt i unionens hav, inklusive de svenska. Återhämtningsplanen måste vara lagligt bindande och långsiktig.

På samma sätt är det med trålgränserna. Jag vill minnas att vi hade en diskussion om detta i KU också för ett år sedan, och vi var väl av åsikten att en inriktningsproposition inte riktigt är detsamma som ett beslut. Det som lät så bra var inte riktigt det.

Herr talman! Sverige har möjlighet att nationellt skydda fiskbestånden inom tolv nautiska mil från baslinjen, där EU har delegerat beslutanderätten. Genom artikel 20 i kombination med artikel 8 i grundförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken kan Sverige reglera fisket i territorialvattnet, exempelvis genom redskapsbegränsningar i lek- och uppväxtområden eller genom att flytta ut trålgränsen. Vi kan också använda kvotfördelningsinstrumentet för att gynna fiskare som använder skonsamma metoder.

För att skydda sill och strömming anser mitt parti och jag att trålgränsen omedelbart ska flyttas ut till tolv nautiska mil längs hela kusten, utan undantag. Samtidigt måste vi avskaffa de så kallade inflyttningsområdena där ett omfattande fiske fortfarande bedrivs. Under 2025 flyttades trålgränsen ut vid stora delar av ostkusten, vilket är välkommet men inte tillräckligt eftersom man nu kan se att fisket i stället flyttar till andra delar av kusten. Vi menar att regeringen kanske ska omformulera uppdraget till Havs- och vattenmyndigheten så att det blir en permanent utflyttning av trålgränsen längs hela ostkusten.

De stora industritrålarna har under lång tid tagit upp enorma mängder sill och strömming ur havet. Upp till 95 procent av fångsten används inte som livsmedel utan blir djurfoder. Vi måste minska fisketrycket och stoppa denna trålning. Innan vi gick med i EU var storskalig trålning för industriella ändamål, som fiskmjölsproduktion, förbjuden i Östersjön. Vi i Miljöpartiet menar att regeringen kanske måste verka för att återinföra förbudet mot industritrålning i Östersjön och i stället premiera småskaligt fiske där fångsten går till humankonsumtion. Det har flera andra sagt här.

Det är förvisso så att även övriga länder runt Östersjön behöver ta steg framåt, men det är inte så att vår svenska regering inte kan göra mer än det den redan gör inom fiskepolitiken. Verktygslådan är inte tom, herr talman. Faktum är att nuvarande lagstiftning ger Sverige många och omfattande möjligheter att agera här och nu för att vända utvecklingen i Östersjön. Av miljömässiga skäl kan regeringen besluta att den svenska kvoten enbart ska gå till det småskaliga kustfisket och till dem som fiskar för mat på våra tallrikar.

Vi har pratat om ålen. Det kanske inte är rätt att säga att diskussionen har blivit polariserad, men åtminstone en minister och en statssekreterare har varit i olika former av blåsväder angående fiske och konsumtion av ål. På andra sidan har vi vetenskapen och fiskhandlare som Susanna i Ljungskile som helt enkelt vägrade ta in och sälja ål och fick debattera detta i tv med landsbygdsministern. Jag tyckte att hon vann!

Ålen är akut utrotningshotad – 99 procent av den europeiska ålen har försvunnit sedan 1950-talet. Beståndet är i dag en spillra, och artens komplicerade livscykel gör den särskilt sårbar. En parasit, en sjukdom eller ett varmare hav kan räcka för att knäcka beståndet under återhämtningsnivå. Skyddet för ålen måste därför bli avsevärt striktare, både i Sverige och i EU.

Det pågående arbetet med att miljöanpassa vattenkraften kan på sikt skapa fler fria vandringsvägar, men det tar tid. Försiktighetsprincipen måste därför tillämpas fullt ut, och alla möjliga åtgärder måste nu vidtas, inklusive ett totalt fiskestopp. För en art i akut kris är varje individ viktig. Emma Nohrén, jag och Miljöpartiet kräver därför att allt ålfiske i Sverige och EU pausas tills arten har uppnått en god bevarandestatus.

Jag vill gärna lägga till att det finns lösningar värda att titta närmare på. I Falkenberg lyckades man öppna upp Hertingforsen och kunde därmed stänga ett av de två kraftverken i centrala Falkenberg, till förmån för ett återskapande av ett mycket omtyckt rekreationsområde. Samtidigt skapades nya lösningar för fiskens möjligheter att vandra både uppåt och nedåt i Ätran, och antalet fiskar uppströms den nygamla forsen har faktiskt fördubblats.

Detta är en lösning som kan implementeras även på andra håll. Exempelvis finns det en stark opinion i Laholm för att åter öppna en del av Lagan uppströms från orten. Det skulle kunna generera mycket stora värden för sportfisket.

Herr talman! Granskningar har gång på gång visat omfattande felrapporteringar av fångster och systematiskt fusk inom EU:s fiskeflotta. Detta undergräver de beståndsberäkningar som Ices rådgivning bygger på och hotar både ekosystem och fiskbestånd. Trots att EU har infört utkastförbud, alltså krav på att all fångad fisk ska landas och rapporteras, följs inte reglerna.

EU har beslutat om skärpta regler för fiskerikontroll. Dessa måste snabbt införas även i Sverige, och kontrollen måste byggas ut, med tillhörande finansiering. Mitt parti och jag kräver att bristerna i inrapporteringen åtgärdas, att efterlevnaden säkras och att regeringen avsätter tillräckliga resurser för ändamålet. Det måste säkerställas att utkastförbudet följs, exempelvis genom fullt dokumenterat fiske med kameror.

Herr talman! I en kommittémotion från Miljöpartiet lämnas förslag om att skärpa den tekniska regleringen av fiskeredskap så att bästa möjliga teknik används vid fiske för att eliminera bifångst och motverka bottenpåverkan. Det är i och för sig ett arbete som bedrivs på olika sätt, men vi menar att Sverige bör ta en mer aktiv roll för att driva på arbetet i denna fråga inom EU och, där det behövs, införa hårdare tekniska regleringar för att minimera både bifångster och skador på havsbotten.

Under 2025 ändrade Sverige lagstiftningen så att det är möjligt att förbjuda fiske i marina skyddade områden även om det inkräktar på fisket. Nu måste genomförandet ske mer skyndsamt. Jag och mitt parti vill se ett totalförbud mot bottentrålning i skyddade områden och att undantag bara medges i strikt vetenskapliga syften.

Herr talman! Den uppmärksamma lyssnaren kan ha noterat att jag har talat om Östersjön, vilket är självklart eftersom det är ett angeläget ärende, men också gett exempel från Bohuslän och Halland – eller Skagerrak och Kattegatt, om man så vill. Problematiken och utmaningarna är desamma. Det är troligen också lösningarna, åtminstone till stor del. Det är viktigt att komma ihåg.

Med det sagt önskar jag yrka bifall till reservation nummer 1 under punkt 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)