Herr talman! Vi debatterar i dag betänkande MJU11, Fiskeripolitik. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 14, Fiskeri- och vattenbruksnäringens roll för livsmedelsförsörjningen och livsmedelsberedskapen, punkt 6.

Fisk har en viktig roll som livsmedel. Vi har haft en livsmedelsstrategi 2.0. Där har den fått en väldigt undanskymd roll. Man får leta för att hitta någonting i denna strategi. Det man kan hitta är bland annat att Jordbruksverket har fått ett uppdrag att 2026–2030 ta fram en strategi för mer sjömat från yrkesfiske, vattenbruk och hela den blå värdekedjan.

När man analyserar detta lite mer kan man inte se det som en ambitionshöjning utan mer som en nulägesbeskrivning. Så ser jag det. Centerpartiet hade velat se mer öronmärkta pengar gällande tillgång till hållbart foder för vattenbruk och förenklingsprocesser när det gäller tillstånd för vattenbruk. Vattenbruk kommer att bli, och är, en viktig del.

Herr talman! Utskottet har besökt de här nya vattenbrukssystemen, även på land, som kommer att kunna bidra väsentligt, speciellt eftersom vi fortfarande har en miljöproblematik i Östersjön men också i våra insjöar. Våra insjöar är bra på många sätt. De har en bra förvaltning, men miljöbelastningen ökar även i dessa. Vi kan ta Vättern som ett exempel. Där är det extremt höga PFAS-värden för tillfället. Det är dioxinnivåer som gör att den kända Vätternrödingen knappt serveras på restaurangerna i dag. Mycket av detta är kopplat till miljöförstöring, och det är otroligt tråkigt.

I och med att miljön ska vara i fokus blev man lite förvånad när vi hade besök av försvarsministern i miljö- och jordbruksutskottet. Det handlade om tillstånden man på försvarssidan fått för att fortsätta med övningar i Vättern. Med tanke på att det tar lång tid att få omsättning på vattnet just i Vättern – jag tror att det är 60 år – är det förödande med ytterligare belastning.

Vi skulle vilja se mer forskning på miljösidan men också på provtagningssidan. Vi har i kväll diskuterat provtagning av fisk. Det finns fisk i Östersjön som mycket väl skulle kunna uppfylla kraven för att kunna ätas. Men det är brist på provtagning. Vi kan inte med dagens system ta prov på varenda fisk. Det skulle behövas ett smartare provtagningssystem, och det skulle behöva läggas resurser på NIR-metoder och liknande för att vi ska kunna vara säkra på att den fisk vi får på bordet uppfyller Livsmedelsverkets rekommendationer. Vi måste utgå från Livsmedelsverkets rekommendationer i konsumtionen av fisk. Risken är annars att vi inte uppfattar fisk som ett säkert livsmedel, och det skulle vara förödande. Vi skulle kunna skala upp och öka försäljningen av fisk väsentligt om vi hade en säker fisk. Men som en övergång och som ett komplement är vattenbruk intressant. Vi har vattenbruk på land, men vi har vattenbruk i åar och sjöar i Mellansverige som blir mer miljösmarta.

Något som vi också har diskuterat i kväll och som vi skulle vilja se från Centerns sida är ett annat förvaltningssystem och ett regionalt kvotsystem där man kan ta mer hänsyn till småskaliga fiskare, vilket med automatik skulle ge mer humankonsumtion eftersom det mesta av det går till humankonsumtion. Vi skulle också vilja ha en reviderad förvaltningsplan, skärpt vetenskapsrådgivning och att vi använder Ices rekommendationer med säkerhetsmarginal och att de blir styrande. De är inte styrande i dag, och de röstas ned av våra ministrar så fort de kommer till EU. De kloka förslag som kommissionen många gånger har lagt fram blir inte verklighet, så vi måste få till en annan ordning.

Lyckas man inte få ordning på de här sakerna utan når vägs ände är jag heller inte motståndare till att vara restriktiv och gå in med förbud mot storskaligt fiske i Östersjön. Det kan vara både geografiskt begränsat och tidsbegränsat där det behövs. Detta är en väg framåt för att få en bättre balans i Östersjön, vilket vi måste ha.

Om vi tittar på klimatproblematiken är det tyvärr alldeles för många reningsverk i dag som inte har en tillräckligt bra kväverening. Inte ens nya reningsverk tar den högsta möjliga resursen för att klara en bra kväverening, och det borde ju vara ett absolut krav. Där borde mer resurser läggas från staten i stället för till en massa andra projekt. Det här skulle vara lågt hängande frukter.

I ett förvaltningssystem skulle vi också ha full rådighet där Sverige och Finland har eget område, alltså i Bottenviken och norra delen av Sverige. Där skulle vi absolut kunna ta ett mycket större ansvar för att få ett fiske i balans. För det här året sa ministrarna i EU förvisso ja till en mer restriktiv hållning, men Bottenviken är redan nere för räkning. Det är det tuffaste vi har just nu, och detta måste vi bevaka.

Beståndsstorlek måste också bli mer styrande för de rekommendationer vi har. Det är inte bara mängden fisk utan även storleken på fisken, så en hel del av detta måste vi få till nu. Detta är viktigt ur ett beredskapsperspektiv. Vi måste ha en säkerhetsmarginal även när det gäller volymen fisk i Östersjön; den skulle kunna användas i en kris. Därför är detta kanske viktigare än någonsin.