Herr talman! För tydlighetens skull ska jag inleda med att säga att ordningen för hur vi arbetar med de här frågorna i utskottet innebär att vi debatterar ett motionsbetänkande i dag. Regeringens proposition på området ligger på riksdagens bord, men den debatteras separat senare.

De förslag och den politik som jag kommer att lyfta fram i anförandet nu handlar om saker som ligger i regeringens proposition. Jag vill förtydliga detta om någon undrar varför Sverigedemokraterna inte har några reservationer i betänkandet trots att vi pratar om en massa saker som vi avser att göra.

Herr talman! Den helrenovering av regelverket för arbetskraftsinvandring som just nu genomförs av regeringen och Sverigedemokraterna är absolut nödvändig. De regler vi ärvde från Alliansens respektive Socialdemokraternas tid vid makten var fullständigt absurt naiva inför de problem med fusk, missbruk och handel med både människor och uppehållstillstånd som har varit uppenbara i Sverige under lång tid. Problemen är inte helt och hållet åtgärdade än, men vi har kommit en bra bit på vägen.

Det system vi hade gjorde att de personer som står längst från arbetsmarknaden – som inte minst vänsterpartierna till och från låtsas bry sig om – hade extra svårt att hävda sig eftersom de i praktiken konkurrerade med låglönearbetskraft från hela världen samt att oseriösa företag kunde skaffa sig inkomster och göda den svarta ekonomin.

Det system vi hade innebar att den som ville ta hit en arbetskraftsinvandrare inte behövde betala mer än 13 000 kronor per månad. Det gjorde det möjligt att hämta hit arbetskraft till i princip vilket yrke som helst, alltså även yrken som kräver nästan ingen eller ingen utbildning alls och ingen arbetslivserfarenhet över huvud taget.

En konsekvens av detta blev att fattiga och ibland ganska desperata människor från världens minst utvecklade länder accepterade att komma till Sverige och jobba gratis, ofta på fullständigt oacceptabla villkor och inte sällan för en arbetsgivare som hade rötter i samma land. Man accepterade att göra detta i fyra år för att därefter kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd i Sverige och sedan säga upp sig och gå över från arbete till bidrag.

Ett annat vanligt upplägg har varit att en person som har lite mer pengar helt enkelt köper ett anställningskontrakt i Sverige för att kunna flytta hit, en så kallad skenanställning genom ett arbetslivskriminellt företag.

Genom ett enda regelverk lyckades alltså Socialdemokraterna och, för att vara rättvis, de borgerliga partier som drev igenom detta system från första början skapa förutsättningar för ren människohandel, öka bidragsberoendet och utanförskapet, skapa förutsättningar för svarta inkomster och företagskriminalitet och försämra andra lågutbildade migranters möjligheter att konkurrera på svensk arbetsmarknad – och, i tillägg till detta, naturligtvis försämra villkoren för vanliga svenska arbetstagare, som pressas nedåt när utbudet av arbetskraft är i praktiken helt obegränsat.

Till råga på allt detta ser det nu ut som att tre av fyra partier på vänstersidan vill gå tillbaka till den ordning som rådde då, vilket naturligtvis vore fullständigt förödande.

Frågan är då: Vad gör regeringen och Sverigedemokraterna åt detta? Vi angriper det här problemet på flera sätt. Vi höjer nu i år lönekravet i två steg, till 90 procent av medianlönen – motsvarande ungefär 34 000 kronor per månad. På vilket sätt hjälper det mot missbruk? Det är en fråga jag brukar få ganska ofta. Jo, genom denna ökning sållar vi helt enkelt bort yrken som kräver kort eller ingen utbildning, vilket utgör de grupper där risken för utnyttjande och skenanställningar är som störst. Det är väldigt ovanligt att företag som anställer kvalificerade ingenjörer fuskar med uppehållstillstånd eller säljer svenska uppehållstillstånd.

Den praktiska effekten av detta kan vi se redan i dag, när kravet är på ungefär 28 000 kronor i månaden. År 2022 beviljades cirka 700 arbetstillstånd för en yrkesgrupp som i Migrationsverkets statistik kallas städare och hemservicepersonal med flera, yrken som i princip inte kräver någon utbildning alls. Vi hämtade alltså hit 700 sådana personer 2022. För 2025 var siffran 170, och för 2027 hoppas jag att siffran ska vara noll. Så länge som vi har hundratusentals semianalfabeter som lever på bidrag i Sverige är det fullständigt absurt att hämta hit personal från andra sidan planeten för att göra jobb som inte kräver någon utbildning över huvud taget. Det är ren galenskap, och det är alltså detta som tre av fyra vänsterpartier vill gå tillbaka till.

Vi inför dessutom ett helt nytt lönekrav för personer som har tillstånd för säsongsanställning. Dessa personer omfattas i dag av det gamla lönekravet på 13 000 kronor per månad. Det kommer att höjas till lägstalön enligt kollektivavtal i aktuell bransch, vilket innebär ett lyft på runt 10 000 kronor per månad vid en heltidsanställning.

Vi har också skapat en möjlighet för regeringen att förordna om att helt utesluta vissa yrkesgrupper från arbetskraftsinvandring. Det rör sig om de grupper där risken för missbruk har varit som mest uppenbar.

Ett exempel är yrken inom personlig assistans, vilket beror på ett fenomen som brukar kallas för brukarimport och som har varit väldigt vanligt i Sverige. Brukarimport är en sorts människohandel med handikappade personer som importeras till Sverige, ofta som anhöriga till arbetskraftsinvandrare, för att sedan bli brukare i ett arbetslivskriminellt assistansbolag. Inte sällan är dessa bolag dock mer intresserade av pengarna än av att faktiskt utföra någon assistans, vilket har lett till att de här personerna sedan har lämnats åt sitt öde i en tom lägenhet i något utanförskapsområde någonstans – extremt tragiskt.

Hur detta har kunnat fortgå och hur det är möjligt att ett normalt fungerande land år efter år har sett mellan fingrarna är en fråga som naturligtvis måste ställas till Socialdemokraterna. Detta är ett fenomen som blev känt framför allt under deras tid vid makten. De gjorde dock exakt noll saker för att göra något åt det.

Vi inför ett krav på heltäckande sjukförsäkring; det är inte ett krav i dag. Detta gäller för personer som stannar i Sverige en så kort tid att de inte omfattas av den ordinarie sjukförsäkring som kommer av att man folkbokför sig här i landet.

Vi inför dessutom en regel om att arbetstillstånd ska vägras ifall arbetsgivaren har dömts för brott enligt utlänningslagen. Det handlar naturligtvis i första hand om personer som har ålagts att betala en särskild avgift för att de har ertappats med att anställa illegala personer. Att vi inte har en sådan regel i dag är naturligtvis fullständigt absurt. Om du anställer illegala är det rimligt att anta att företaget är så pass oseriöst att det inte borde få hämta in arbetskraft från tredjeländer. Det är fullständigt självklart. Varför vi inte har en sådan regel i dag är ytterligare en fråga som måste ställas till andra partier än mitt eget.

Vi inför dessutom två nya brottsrubriceringar, som en liten bonus: exploatering av utländsk arbetskraft och handel med arbetstillstånd.

Den första av dessa brottsrubriceringar tar sikte på den situation som jag beskrev inledningsvis, där personer är villiga att jobba gratis eller på fullständigt oacceptabla villkor för att få ett uppehållstillstånd. I de nya förarbetena beskrivs det som att ha en utlänning anställd under uppenbart orimliga villkor men utan krav på användande av ett otillbörligt medel såsom tvång, vilseledande eller utnyttjande av arbetstagarens situation.

Rekvisitet om otillbörliga medel är det som gäller för brottet människohandel, och det är därför den nya brottsrubriceringen införs. Brottsrubriceringen människohandel är väldigt svår att tillämpa i dessa situationer, och det beror just på det här otillbörlighetsrekvisitet, som i princip är omöjligt att bevisa om inte arbetstagaren själv är villig att vittna i rätten. Eftersom det här är ett upplägg som dessa arbetstagare tyvärr ofta accepterar vill de helt enkelt inte vittna, och därför är det svårt att döma för människohandel.

Den andra brottsrubriceringen, handel med arbetstillstånd, tar sikte på den situation där en företagare i Sverige hjälper personer att få anställning här mot en avgift som inte står i proportion till värdet av tjänsten. Syftet är att komma åt situationer där personer i praktiken säljer uppehållstillstånd genom skenanställningar.

Avslutningsvis, herr talman: Den totala handlingsförlamning som förhärskade på Justitiedepartementet på detta område under förra mandatperioden är uppenbarligen helt borta, för nu händer det helt plötsligt saker. Regler som i och för sig borde ha införts för mer än tio år sedan och som Sverige desperat behöver kommer nu i snabb takt. Redan nu känner i alla fall jag att vi kan se tillbaka på den här mandatperioden med en hel del stolthet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD).