Herr talman! Kära åhörare, publik på läktaren och riksdagsledamöter!

Vi lever i en tid då vår säkerhet inte längre kan tas för given. Vår omvärld kännetecknas av ett av de största krigen på europeisk mark sedan andra världskriget och ökade spänningar. En bred palett av hot möter det svenska samhället. Osäkerheten i omvärldsutvecklingen är större än på länge.

För att förstå den kritik som Riksrevisionen riktar mot den historiska hanteringen av det civila försvaret behöver man titta bakåt och se var vi kommer ifrån. Vid granskningsperiodens början var det civila försvaret i praktiken helt nedlagt. Det var med facit i hand ett mycket stort politiskt misstag att lägga ned det svenska totalförsvaret.

År 2015 fattade riksdagen beslut om att totalförsvaret skulle återuppstå. Det militära försvaret var vid det laget kraftigt omformat från territorialförsvar till expeditionärt insatsförsvar. Det civila försvaret var helt och hållet nedlagt, minutiöst uppeldat och bortkastat. Finansieringen ströps, lagarna skrevs i vissa fall om, strukturerna avvecklades och kompetensen försvann. Omfattningen av nedmonteringen var total.

Man hade kunnat tro, när riksdagen beslöt att det civila försvaret skulle återuppstå, att politiskt fokus skulle riktas mot denna uppgift både i termer av allokerade ekonomiska resurser och genom politisk styrning och prioritering. Så skedde emellertid inte. Om man ska uttrycka det krasst hände nästan ingenting.

Det civila försvar som växte fram omedelbart efter 2015 var i allt väsentligt byggt på Powerpoints och goda intentioner. Pengarna till substantiella investeringar i sådant som bygger faktisk förmåga och robusthet och gör vårt samhälle mer stöttåligt lyste med sin totala frånvaro.

Som jag nämnde tidigare var anslaget till det civila försvaret under den socialdemokratiska regeringens första mandatperiod i praktiken noll. Det tillfördes inga särskilda medel för det civila försvaret. Sedan började det tillföras pengar i marginalen men fortfarande oerhört blygsamma resurser i förhållande till vilken stor uppgift det här är för myndigheter, regioner och kommuner. Det är precis det som har efterlysts i debatten och diskussionen i dag.

När regeringen som jag representerar tillträdde var anslaget till det civila försvaret 2,7 miljarder kronor årligen, som vi har hört i kammaren tidigare. I år uppgår anslaget till ungefär 13 miljarder kronor, och om bara ett par år kommer vi att komma upp i en nivå på 20 miljarder kronor. Regeringen har alltså på mycket kort tid sjufaldigat resurserna till det civila försvaret.

Vi ser nu hur investeringarna i mycket rask takt kommer till det civila försvaret och hur förmågan ökar. Lejonparten av förmågeökningen vi ser i det civila försvaret har uppstått efter den period Riksrevisionen har granskat. Granskningsperioden sträckte sig från 2015 fram till ungefär september 2024. Efter det har vi fattat ett försvarsbeslut. Efter det har vi presenterat en civil ram, det vill säga gjort det som efterlystes i Riksrevisionens rapport redan innan den hade kommit. Det beror på att det fanns uppenbara brister i det civila försvar vi fick ärva.

Vi har också förtydligat det som gäller för styrningen. Vi har två nya beredskapssektorer. Vi har ett antal nya beredskapsmyndigheter. Vi har omformat det tidigare MSB till Myndigheten för civilt försvar till att tydligare bli den toppnod som det civila försvaret saknade på myndighetsnivå.

Vi har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma till rätta med de brister vi fick ärva från tidigare regering. Det är viktigt givet det allvarliga omvärldsläget att både bygga förmåga och använda skattepengar på ett ansvarsfullt och rimligt sätt.

Herr talman! Den här riksrevisionsrapporten präglas i stora delar av likheter med den riksrevisionsrapport vi fick för något år sedan, som rörde det nationella cybersäkerhetsarbetet. Den innehöll i princip samma typ av kritik mot dåvarande regering. Granskningsperioden var 2017–2022. Man konstaterade att arbetet med cybersäkerhet, som också är en del av det moderna civila försvaret, inte hade fungerat på grund av bristande politisk styrning, medelstilldelning och samordning och ett nationellt cybersäkerhetscenter som inte levde upp till förväntansbilden.

Det här tecknar tyvärr en bild av hur dessa frågor tidigare inte varit tydligt prioriterade. Som jag nämnde välkomnar jag naturligtvis att oppositionen nu ser behovet av ett starkt civilt försvar. Men det får nog sägas, herr talman, att det är den här regeringen med stöd av Sverigedemokraterna som för första gången har tagit på sig ledartröjan när det gäller att bygga upp det civila försvaret på allvar.

Är vi i mål? Naturligtvis inte. Vi arbetar mot ett rörligt mål. Vi har fortfarande en skuld att arbeta av och komma i kapp med, men vi är en god bit på vägen. Vi har adresserat i princip alla kritikpunkter i Riksrevisionens rapport. Jag välkomnar därför rapporten. Jag välkomnar debatten och diskussionen som följer i dess kölvatten. Men det är viktigt att komma ihåg varifrån vi kommer och var vi befinner oss nu.

Herr talman! Jag vågar tillförsäkra alla som lyssnat på debatten att Sverige har en betydligt högre robusthet och en betydligt högre stöttålighet när det kommer till att hantera problem över hela hotskalan än vad vi hade för bara några år sedan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)