Herr talman! Tack för det svaret, ledamoten Hirvonen! Jag väntar med spänning på svaret på den andra frågan.

Eftersom jag inte har något mer inlägg efter detta måste jag ge mig in på att prata siffror nu. Man kan konstatera att det under 2022 var 87 undersköterskor som arbetskraftsinvandrade. Det motsvarar 0,04 procent av den yrkesgruppen. Den siffran gäller alltså arbetskraftsinvandrare, men vi pratar också om spårbytare här. Det pratas om siffror; vi har hört siffran 4 000, och jag tror att en relevant siffra kanske är lägre – ungefär 2 000. Av dessa är det en väldigt liten del som jobbar som undersköterskor.

När det gäller förlust av viktig arbetskraft skulle jag nog alltså säga så här: Det är klart att varenda hand i arbetskraften är viktig, men det är inte det här som gör att vi inte kan vårda och bygga. Jag tror därför inte att orden om att det här kommer att göra att kommuner och byggarbetsplatser runt om i landet stannar riktigt stämmer överens med verkligheten.

Sedan är det ju också så att det via arbetskraftsinvandring fortfarande kommer undersköterskor till Sverige som lever upp till de lönekrav som finns. Den högkvalificerade arbetskraften ökar också, som sagt.

Jag skulle vilja ställa några snabba frågor eftersom min talartid rinner ut. Man kan fråga sig om Annika Hirvonen tycker att vi har fel regelverk i Sverige nu. Vi har ju egentligen samma regelverk som hela övriga Europa. Betyder det att hela övriga Europa är omänskligt och har för tuffa regler?

Tidigare var det ett replikskifte mellan ledamöter från två potentiella samarbetspartner i regering, och det var ganska intressant. Där var nämligen ledamoten Möller mer på min planhalva, medan ledamoten Hirvonen gick i en annan riktning. Vilka röda linjer finns? Vilka saker ska rivas upp vid ett eventuellt regeringssamarbete? Kommer vi att få tillbaka ett spårbyte? Kommer vi att få en lägre gräns för arbetskraftsinvandring? Blir det något sådant? Det svaret vore intressant att få.