Herr talman! Nu kanske jag hann glömma den första frågan.

(INGEMAR KIHLSTRÖM (KD): Det gällde 13 000-kronorsnivån.)

Just det, 13 000-kronorsnivån! Jag börjar med den.

Till att börja med ska man veta att det inte var någon politiker som satt här i riksdagen och röstade om huruvida det skulle vara 13 000, 15 000 eller 10 000. Det är i stället domstolarnas tolkning av vad man kan leva på. De frågade sig: Om man har en kollektivavtalsenlig lön på deltid, vilken är den minsta summan man behöver för att överleva i Sverige?

Det här ligger många år tillbaka, före inflationen, så jag skulle nog säga att ingen tycker att man klarar sig på 13 000 – även om det tyvärr är väldigt många människor som behöver klara sig på ännu mindre i dag, till exempel om man lever på försörjningsstöd. Det är alltså en alldeles för låg nivå; det vill jag vara jättetydlig med.

Jag tycker faktiskt inte att lönenivån är det absolut största problemet. Det absolut största problemet är att människor dessutom har blivit utnyttjade och knappt fått betalt alls. De har blivit tvingade att arbeta under närmast slavliknande villkor. Det är det absolut största problemet.

Detta leder såklart till ett stort lidande för de människor som har fått bo på byggarbetsplatser och blivit utnyttjade. Människor kanske inte ens har tillgång till sina pass utan blir liksom fast. Samtidigt har man ingen kunskap om sina rättigheter och är kanske rädd för att söka hjälp. Detta tycker jag är det absolut största problemet, och ska vi bli av med det måste vi gå på fusket. Då måste vi stärka rättigheterna för arbetskraftsinvandrare.

Jag får återkomma till den andra frågan i min nästa replik.