Herr talman! Det är just det som är grejen: Vi försöker reglera invandringen, och det innebär att vi börjar ställa krav på människor – att vi börjar sätta vissa ramar som man får förhålla sig till om man vill vara en del av Sverige och om man vill komma hit och arbeta.

Det handlar om att man ska kunna försörja sig. Vi kan inte som i tidigare regelverk ha ett lönegolv på 13 000–14 000 kronor i månaden. Sanningen, om man ska vara helt ärlig, är att de flesta som har kommit till Sverige de senaste åren för att jobba i låglöneyrken antingen har sökt studietillstånd här eller kommit hit och sökt asyl fast de är medvetna om att de inte har asylskäl. Och så har de gjort ett spårbyte tre veckor senare, för det har varit en snabbare väg in.

Nu har vi styrt upp Migrationsverket och fått ned trycket på Migrationsverket till den grad att man kan få ett arbetstillstånd i Sverige på ungefär fyra veckor, om man uppfyller kraven. Det är för att vi inte längre håller på och tar hit folk från andra sidan jorden för att göra de jobb som 368 000 arbetslösa, som det är just nu i Sverige, skulle kunna göra här, på hemmaplan.

Jag skulle vilja ställa en fråga också så att jag inte bara berättar anekdoter här i talarstolen. Du har nu hört vad Socialdemokraterna vill göra när det gäller arbetsmarknadsprövning. Det är i min värld att gå ännu längre. Du har hört vad vi vill göra när det gäller försörjningskrav. Socialdemokraterna vill utöver sin arbetsmarknadsprövning tvinga företagen att skriva kollektivavtal för att få ta hit människor.

Om det är pest eller kolera för Centern, vad väljer man? Vi har ett val om några månader. Vi har två regeringsalternativ med två olika förslag. Är deras bättre, eller är vårt bättre? Det är jag genuint nyfiken på att höra, för du kommer att vara tvungen att välja – om ni inte får 51 procent; det kanske ni lyckas med.