Fru talman! I sitt anförande sa Ciczie Weidby att lönekravet är ett hot mot svensk välfärd. Okej, det är en legitim invändning. Det här måste vi undersöka. Jag ställde då frågan: Har Ciczie Weidby någon aning om hur många personer inom grupperna vårdbiträden och undersköterskor som kom till Sverige som arbetskraftsinvandrare 2022, alltså innan vi hade lönekravet? Ciczie Weidby har ingen aning om det. Hon vet att det är ett hot mot svensk arbetsmarknad, men hon har ingen aning om hur många dessa personer är.

Detta finns i öppna data på Migrationsverkets hemsida. Om jag hade sagt att en regeländring utgjorde ett hot mot svensk välfärd skulle jag i alla fall ha brytt mig om att kolla upp hur många personer det handlar om, men det är den berömda vänsterpartistiska arbetsmoralen som visar sig här igen.

Låt mig då bara informera: År 2022 tog vi emot 37 vårdbiträden. År 2025, efter att lönekravet trätt i kraft i sitt första steg, var de 26, en minskning på cirka 10 personer. Vad gäller undersköterskor var de 87 år 2022. År 2025, efter att lönekravet trätt i kraft, var de 36, en minskning på ungefär 50 personer.

Detta är en samlad yrkeskår som omfattar 200 000 människor i Sverige. Minskningen som kom som en effekt av lönekravet – om vi utgår från att det är detta som har hänt, vilket vi kan göra – är alltså ungefär 60 personer. Hur utgör 60 personer av en yrkeskår på 200 000 ett hot mot den svenska välfärden, när vi dessutom pratar om de minst kvalificerade välfärdsarbetarna?

Det är absolut inget fel på att vara undersköterska. Jag har själv haft det jobbet. Men det är ett jobb på gymnasienivå. Det är inte så att dessa personer har någon högskolekompetens eller någon längre utbildning.

Hur utgör detta ett hot?