Herr talman! Miljöpartiet har ambitionen att vara det ledande kulturpartiet i svensk politik. Det har vi kongressbeslut på sedan länge, och det har vi också arbetat för under många år, i regeringsställning och i opposition.

Sverige behöver en ny kulturpolitik. Förändringar behöver göras. Vi behöver stärka kulturen inom de institutioner och strukturer vi har byggt upp under många år: länsinstitutionerna, nationalscenerna, kultursamverkansmodellen, arrangörer, lokaler och det fria kulturlivet i hela landet. Men vi behöver också hitta nya former för att stärka kulturen i alla dess uttryck och i hela landet.

Ett starkt kulturliv med goda villkor för kulturskapare och en stark infrastruktur för de olika konstområdena är tillsammans med det vi diskuterar i dag – allas tillgång till kultur – helt avgörande för möjligheten att bygga ett starkt, motståndskraftigt, demokratiskt och hållbart samhälle med yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet och så vidare – ett samhälle som bygger på tillit till människor snarare än misstro. Där går också den stora skiljelinjen mellan de politiska partierna i dag, såväl i politiken i stort som i kulturpolitiken.

Herr talman! Miljöpartiet tillsatte i regeringsställning utredningen Återstart för kulturen, som i sitt betänkande Från kris till kraft kom med ett stort antal förslag för en återstart för kultursektorn efter pandemin. Förslagen var tillfälliga, men vi menade att flera av dem borde ha permanentats för att tydliggöra en större ambition för kulturen och kulturlivet från politikens sida.

Trots att den här insatsen fick väldigt stor och bred betydelse för hela kulturlivet och för hela landet har Tidöregeringen valt att dra tillbaka i princip alla delar av det här stödet.

Miljöpartiet vill se en helt annan kulturpolitik. Efter de slag som har drabbat kulturlivet – pandemin, lågkonjunkturen, den höga inflationen och nu inte minst de hårda åren med Tidöregeringen – behöver vi en ny återstart för hela kulturlivet.

Vi har ett förslag i betänkandet om detta. Det handlar om stödet till konstarterna. Ska vi göra förändringar i kultursamverkansmodellen behöver vi skjuta till medel. Vi ska inte hålla på och omfördela och trixa med de knappa resurser som finns i modellen i dag.

Det handlar om kulturskaparnas villkor och ersättningar. Det är inte okej att det blir en klassfråga vem som ska få arbeta professionellt med kultur och konst. Det handlar också om kulturens infrastruktur. Lokaler och arrangörer behöver finnas och få ersättning om vi ska ha kultur över hela landet.

Den ideella sektorn med riksorganisationerna är också avgörande för att de kulturella ekosystemen inte ska kollapsa. För gör de det – vilket vi ser tydliga tendenser till nu, framför allt i små orter på landsbygden – är det precis som med ekosystemen i naturen att det kan ta väldigt lång tid för dem att återhämta sig.

Herr talman! Vi har en kulturskuld att betala till våra barn. Miljöpartiet vill införa en kulturell allemansrätt för barn och unga. Det är ett slags paket med flera förslag. Estetiska ämnen ska vara obligatoriska genom hela skolsystemet. Varje elev i skolan ska regelbundet få möta professionell kultur. Det ska finnas en kulturgaranti. Kulturskolan ska stärkas. Vi vill inrätta en kulturskolelag.

Genom de här förslagen får alla barn och unga möjligheter att uppleva kultur men också att skapa själva. Skapande skola har under en tid varit statens verktyg för att erbjuda kulturmöten i skolan, men den har inte nått alla elever. Även om regeringen har skjutit till en skvätt pengar under mandatperioden är ambitionsnivån fortfarande för låg.

Jag satt själv i den här salen för ett antal år sedan och röstade igenom beslutet att barnkonventionen ska gälla som svensk lag. Barn och unga har rätt till konst och kultur. Miljöpartiet vill uppfylla barnkonventionen och omvandla Skapande skola till en garanti.

Vad gäller kulturskolan är regeringens satsning på ett pilotprojekt med digital kulturskola intressant, tycker jag. Vi ser så här långt fina resultat. Det ger möjlighet att skapa kurser med särskild inriktning och kanske lite mer spets, även i mindre kommuner som inte har möjlighet att hitta lärare och skapa kurser på alla områden. De kan ha stor nytta av den digitala kulturskolan. Det blir spännande att följa utvecklingen.

Vi kommer dock inte runt behovet av mer statliga medel till kulturskolan. Med en kulturskolelag får vi helt andra möjligheter att skapa en likvärdig och stark kulturskola över hela landet. Vi kan också skapa tydligare villkor för utbildningen av kulturskolans lärare, stärka statusen och på sikt få fler att välja den utbildningen, vilket är helt nödvändigt för att stärka barns och ungas tillgång till kulturskolan.

Herr talman! Kulturskolan är en central länk i utbildningskedjan för konstnärer, musiker och kulturarbetare. Det svenska musikundret och det svenska dataspelsundret bygger på vår nästan världsunika kulturskola. Men ska vi ha ett levande kulturliv med liveuppträdanden på småorter på landsbygden och i städerna behöver vi göra bredare satsningar. Hela utbildningskedjan måste stärkas. Här kommer studieförbundens replokaler och musikhus in, men även folkhögskolornas roll är viktig, inte minst som förberedelse för antagningen till de högre konstnärliga utbildningarna.

Vi behöver stärka livekulturens och livemusikens infrastruktur i hela landet. Miljöpartiet har förslag om till exempel kulturljudzoner – som man har i Malmö och jobbar på i Göteborg – andrahandsförsäljning av biljetter, vilket är ett stort problem, och en hel del annat som jag säkert kommer att få utveckla i senare debatter här i kammaren.

Det finns även yrkanden i betänkandet om bättre villkor och ersättningar för musiker och andra professionella kulturskapare. Vi vill stärka scenkonstallianserna. Vi sköt till medel i vår skuggbudget för att få fler trygga anställningar för kulturskapare. Regeringen bör se över möjligheten att få in fler konstnärliga yrkesgrupper i systemet.

I början av mandatperioden kom utredningen Ett trygghetssystem för alla där det föreslås en ny beräkning av SGI, alltså sjukpenninggrundande inkomst. Det skulle stärka tryggheten för ganska många grupper i samhället. Det gäller till exempel elitidrottare – alla de svenska olympier som vi har följt de senaste veckorna och de paralympier som är på väg – och gigarbetare, alltså de som tar de ”enkla jobb” som allianspolitikerna tjatade om i åratal. Nu är de här, men varför låter man inte trygghetssystemen följa med? Det handlar också om kulturskaparna.

Regeringen har när jag har frågat återkommande svarat att ärendet bereds i Regeringskansliet. Nu har den sista propositionsförteckningen för mandatperioden kommit, men fortfarande är ingen proposition aviserad. Jag tycker det är sorgligt att Tidöregeringen väljer att missa chansen att med en liten förändring i lagstiftningen göra ett stort avtryck i konstnärsvärlden.

Herr talman! Miljöpartiet har ytterligare motionsyrkanden i betänkandet, som handlar om kulturens frihet, armlängds avstånd och annat som behöver stärkas, inte minst i oroliga tider.

Betänkandet tar också upp frågor som rör public service. I höstas röstade Tidöpartierna för en kraftig åtstramning av public service-företagens medelstilldelning. Frågan om de ökade kostnaderna för marknätet och det stärkta beredskapsuppdraget och så vidare i kombination med högre inflation har regeringen valt att inte lösa. Det blir i stället programverksamheten som får ta smällen, och det leder exempelvis till minskad omvärldsbevakning och omvärldsanalys men också till minskat skydd mot desinformation. Det är beklagligt att Tidöpartierna inte förmådde hålla ihop public service-utredningen eller bjuda in oppositionen till diskussioner om propositionens utformning.

I oroliga tider är SVT, SR och UR oerhört viktiga institutioner med högt förtroende. Det är viktiga kanaler för en oberoende nyhetsförmedling med hög nivå på journalistik och faktagranskning. Miljöpartiet hade velat se en politik som värnar de demokratiska värden som bärs upp av en stark public service. Miljöpartiet har också motionsyrkanden i betänkandet om att ge public service större möjligheter att värna både det svenska språket och de nationella minoritetsspråken.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga någonting om fristäderna och fristadskonstnärerna. I en värld som avdemokratiseras i högt tempo, med krig i vår närhet, där antalet diktatorer och diktaturer ökar globalt och förföljelsen av journalister och kulturskapare blir allt hårdare blir Icorns arbete och fristäder för förföljda kulturskapare allt viktigare. Det är positivt att fler svenska städer och nu även regioner väljer att gå in i systemet.

Herr talman! När vi pratar om tonårsutvisningar, utvisningar av akademiker och forskare och små barn som måste lämna det här landet där de har sin trygghet måste vi nämna att den inhumana, inkonsekventa och ineffektiva Tidöpolitiken med stram invandring och total avsaknad av konsekvenstänk också har udden riktad mot den här hotade och förföljda gruppen av författare och konstnärer. Regeringen måste snarast säkra förutsättningarna för fristadskonstnärer så att de kan få förlängda uppehållstillstånd. Det är alldeles för svårt för dem nu.

Sverige har blivit kallt. Miljöpartiet vill se ett annat Sverige. Den stora skiljelinjen i svensk politik handlar om ifall vi vill ha ett samhälle som bygger på tillit till människor eller på misstro.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet, som handlar om kulturens roll och oberoende, vikten av armlängds avstånd, den konstnärliga friheten och värnandet av kulturens ekosystem över hela landet.

(Applåder)