Herr talman! Nu ska vi debattera Tillgång till kultur en sista gång för den här mandatperioden. Grundläggande när vi debatterar kultur är att det är mer än budgetposter och procentsatser. Kultur är våra gemensamma berättelser och våra minnen, språk, sånger och värderingar. Det är det som gör Sverige till Sverige helt enkelt. Det är också därför som de gamla partiernas experiment med mångkulturalism varit ett så stort problem för den kultur vi nu ser växa fram i Sverige.

I en tid präglad av krig, inte minst i vårt närområde, där desinformation sprids och där den ökade polariseringen gör sig påmind blir den svenska kulturen ett värde som är mer värt än någonsin. Den blir som ett kitt som håller ihop vårt samhälle. Den ger oss gemensamma referenser. Den skapar motståndskraft, inte bara militär utan även mänsklig och demokratisk sådan.

Om man stannar upp lite grann och tänker på de orden, att vår svenska kultur skapar gemensamma referenser, motståndskraft och inte bara militär utan även mänsklig och demokratisk motståndskraft, blir det ganska påtagligt vad kulturen utgör och vilken viktig roll den har i vårt samhälle.

Det är därför vi sverigedemokrater tillsammans med regeringen blev tvungna att prioritera om hela kulturpolitiken och också ändra den gängse ordningen för förslagen i budgeten. Det har handlat om att se till att kulturen och kulturarvet står rustade inför den nya verklighet vi står inför och lever i.

Därför har vi vidtagit åtgärder för att se till att kulturen och kulturarvet ska bli en central del av Sveriges nationella säkerhetsstrategi. Detta är historiska åtgärder. När vi bygger upp totalförsvaret stärker vi inte bara försvaret, vägar och det robusta energisystemet som tidigare regeringar så aktivt nedmonterat. Vi skyddar också arkiv, konstsamlingar och historiska miljöer.

Att Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet nu är beredskapsmyndigheter är ett tydligt besked. Kulturen är inte en eftertanke. Den är en del av vår motståndskraft, och därför har ett råd för skydd av kulturarv inrättats. Medel avsätts för att säkra magasin och transporter.

Men, för att vara helt ärliga: När vi tillträdde mötte vi en betydande beredskapsskuld. Totalförsvaret var nedmonterat under flera decennier, och kulturarvet var kraftigt eftersatt. Fastigheter hade förfallit, och tak rasade bokstavligen in. Underhåll hade skjutits upp under lång tid. Beredskapsplanering saknades, och det arbetet måste nu tas igen.

Allt detta har vi gjort under en tid med hög inflation och låg konjunktur. Vi har gjort en kraftsamling. Anslagen till statliga byggnadsminnen har nästan fördubblats. Den kyrkoantikvariska ersättningen har höjts. Den dysfunktionella kostnadshyran har avskaffats. Beslutet att renovera Kungliga Operan är historiskt, och en ny scen för barn och unga möjliggörs genom privata donationer. Det är fantastiskt. Det är investeringar i både vårt arv och vår framtid.

Samtidigt bygger vi kulturens ekonomiska styrka. De kulturella och kreativa branscherna omsätter 640 miljarder kronor årligen. Det är en ny svensk basindustri som vi nu erkänner. Det kanske är ”fulkultur” om du skulle fråga den bidragsberoende kultureliten. Men lyssna: En tioårig strategi för kulturella och kreativa branscher är på plats.

Vi stärker exportfrämjandet. Vi har förbättrat villkoren för kulturföretag genom momssänkningar på dans och nattklubbar. Tidigare var momsen 25 procent vid galleriförsäljning. Nu är den 12 procent vid direktförsäljning från konstnären. Nu gäller alltså 12 procent moms vid försäljning av konstverk, vilket innebär en sänkning från 25 procent för gallerier och auktionshus. Det är bra. Vi skapar bättre förutsättningar.

Den svenska filmen som vänsterliberaler förgripit sig på under lång tid reformeras för att bli mer långsiktig och mer publiknära. Äntligen! Vi vill se film som folk faktiskt vill se och inte film för experter som skapar ”värdefull” film för varandra och gammelmediernas filmkritiker. Den tiden är förbi.

Vi ser också över finansieringen för kulturskapare och institutioner. Utredningar om kultursponsring, avdragsrätt och matchningssystem ska skapa mer stabila och rättssäkra villkor. Kulturen behöver fler ben att stå på.

Herr talman! Varför lyfter jag fram allt detta i debatten om betänkandet? Det är för att det hänger ihop. Jag vill vara tydlig: Vi vet att mer resurser skulle behövas. Behoven är stora inom kulturarvet och institutionerna men också för det fria kulturlivet.

Men vi verkar i en tid av krig, ekonomisk osäkerhet och nödvändiga satsningar på försvar och trygghet. Vi har tvingats prioritera hårt, och just prioriteringar är en av politikens grundfundament. Det är ett fundament som flera partier i denna kammare uppenbarligen inte har klarat av att göra.

Det betyder inte att kulturens värde minskar. Nej, tvärtom. Det betyder att vi måste använda varje skattekrona klokt och bygga strukturer som håller över tid.

Därför prioriterar vi sverigedemokrater barn och bildning. Skapande skola förstärks. En digital kulturskola utvecklas. Ett fritidskort har gjort det lättare för fler barn att delta.

Vi genomför historiskt stora satsningar på läsning med bemannade skolbibliotek, nya läromedel och omfattande bokinköp. En svensk kulturkanon är på plats, och läslistor stärker våra gemensamma referenser och språket som bär demokratin.

Vi har inte råd att prioritera fusk, slöseri och vuxnas hobbyverksamhet genom studieförbunden, för att ta ett exempel.

Vi säkrar finansieringen av public service långsiktigt. Vi stärker lokal och regional journalistik genom mediestödet. Vi satsar på medie- och informationskunnighet för att möta desinformation. Vi lever i en digital värld där desinformation sprids som en löpeld på internet. Utan fria medier och bildade medborgare försvagas demokratin.

Herr talman! Sverigedemokraterna för en kulturpolitik som förenar realism med framtidstro. Vi erkänner de brister som vi ärvde. Vi tar ansvar i oroliga tider, och steg för steg återupprättar vi kulturens plats i samhällsbygget. Kultur är inte ett särintresse. Det är inte heller ett verktyg för miljöpartister och socialdemokrater. Det är vårt gemensamma arv och vår gemensamma framtid. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I detta anförande instämde Pia Trollehjelm (SD).