Herr talman! Kulturarvet är inte bara spåren av generationer före oss – det som människor har byggt, skapat och trott. Det är också en aktiv del av vår samtid och någonting vi förvaltar för kommande generationer.

I den här tiden, som präglas av oro i vår omvärld, krig i Europa och ökade hot mot demokratiska värden, blir kulturarvets betydelse ännu tydligare. Vi har sett hur kulturarv medvetet attackeras i krig och hur byggnader, arkiv och identitet förstörs. Att skydda kulturarvet är därför inte bara en fråga om historia. Det är en fråga om motståndskraft, identitet och sammanhållning.

Herr talman! I betänkandet konstateras att det finns lagstiftning, myndighetsuppdrag och pågående arbete som utgör grunden för skyddet av vårt kulturarv. Detta är viktigt. Kulturarvspolitik kräver långsiktighet, inte ryckighet. Samtidigt vet vi att det ansvar som lagstiftningen uttrycker också måste motsvaras av praktiska och ekonomiska förutsättningar. Vi kan ta museerna som exempel. Sverige har statliga och regionala museer som förvaltar ovärderliga samlingar. Men många museer brottas med utmaningar gällande lokaler och magasin. När hyreskostnader tränger undan verksamhet och magasin inte fullt ut möter moderna krav på klimat och säkerhet handlar det inte bara om driftsekonomi. Det handlar om hur väl vi förmår skydda vårt kulturarv.

Herr talman! Det vilar också ett ansvar på oss när det gäller det kyrkliga kulturarvet. Kyrkobyggnader är inte bara gudstjänstlokaler eller landmärken. De är bärare av lokal historia. De rymmer konst, inventarier och miljöer som speglar århundraden av svensk historia. För många människor är kyrkan dessutom en plats för livets stora skeenden – dop, vigslar, begravningar – och en plats för samling i kris.

Under lång tid har ersättningen till vård och underhåll av det kyrkliga kulturarvet urholkats. Regeringen har genomfört en första höjning. Den är inte jättestor, men den är ett viktigt steg inför fortsättningen. Kristdemokraterna vill fortsätta den inriktningen och ser behov av att ytterligare stärka förutsättningarna för att vårda kyrkor och kyrkliga kulturmiljöer, inte minst i landsbygdsområden, där kyrkan ofta är helt avgörande för bygdens identitet.

Herr talman! Kulturarvet är inte bara materiellt. Det handlar också om demokratiskt medvetande. I en tid när antisemitism, extremism och historieförvanskning på nytt breder ut sig är kunskap om historien en demokratisk skyddsfaktor.

Kristdemokratisk kulturpolitik utgår från en enkel princip: Vi äger inte kulturarvet – vi förvaltar det. Vi har fått det i arv av tidigare generationer och har en skyldighet att lämna det vidare helt, levande och tillgängligt. Därför behöver kulturarvspolitiken, menar vi, präglas av långsiktighet i finansieringen, respekt för institutionernas självständighet och en förståelse för kulturarvets betydelse för sammanhållning och identitet.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta verka för att de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för att värna vårt kulturarv och våra kulturmiljöer ska stärkas över tid.

(Applåder)