Protokoll 2025/26:78 Onsdagen den 25 februari

ärendedebatt / Ett utvidgat straffansvar för försök, förberedelse och stämpling till brott
Anf. 5 Ulrika Liljeberg (C)

Herr talman! Sverige har i dag stora problem med grov organiserad brottslighet, våld och övergrepp mot barn och kvinnor samt mängdbrott mot företag och enskilda. Det är helt naturligt att vilja ha en enda enkel lösning på det – av någon konstig anledning vill man helst ha det på komplicerade problem, där det är svårt att hitta en enkel lösning.

Regeringen och SD vill ofta ge sken av att en enskild lag, till exempel om anonyma vittnen eller visitationszoner, skulle lösa problemet. Det har det visat sig inte göra, trots att remiss- och motionstiderna kortades ned för att det var så viktigt att få det på plats snabbt.

Socialdemokraterna å sin sida vill ofta skapa breda lagar med pedagogiska namn som maffialag eller brottsofferlag. Det är också vällovligt, men det blir ofta stora juridiska problem när man samlar allt i en lag.

Herr talman! Vi har en lagstiftning som debatteras här i kammaren en sval onsdag i en av sportlovsveckorna i februari, utan motioner och med en ganska lång och teknisk rubrik som säger precis vad det är som vi gör i dag. Trots den ganska odramatiska kontexten är det en mycket viktig lagstiftning. Dels kommer man att kunna ingripa vid brott tidigare, dels kommer fler som deltar att kunna straffas, då fler gärningar blir del av en brottslig gärning. Det är en mycket stabil lagstiftning som utvidgar ansvaret för dem som är en del av den organiserade brottslighet som vi med kraft behöver bekämpa.

Det här möjliggör också att myndigheter, främst de brottsförebyggande myndigheterna men även andra, kan agera på ett smartare och för allmänheten säkrare sätt. Polisen kan till exempel ta bort vapnet eller narkotikan före överlåtelsen – det blir ändå ett brott. Det ska dock inte förväxlas med att provocera fram brott, vilket är en fråga som kommer att hamna på riksdagens bord under våren.

I det här fallet behöver brottsuppsåtet och brottsagerandet finnas hos gärningspersonerna. Myndigheterna kan låta brottet fullbordas men utan de risker och effekter som brottet skulle ha medfört om det fått pågå ostört. Det är också välkommet att rekrytering ses som stämpling och att mer än pengar ses som betalningsmedel, såsom krypto och värdesaker.

Sammantaget är det en värdefull lagstiftning som kommer att bli viktig för landets trygghet och säkerhet, utan en stressad process eller ett klatschigt namn. Riksdagen och Sverige behöver mer av detta.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.