Herr talman! Sverige befinner sig i ett läge med hög arbetslöshet och en arbetsmarknadspolitik som inte fungerar. Regeringens politik är kostsam för individen, för arbetsgivaren och för samhällsekonomin. Det märks hos den som förlorar jobbet och som ser ersättningen falla. Det märks hos familjen vars ekonomi rasar efter några månader i arbetslöshet. Det märks hos arbetsgivaren som inte hittar rätt kompetens. Det märks också i statistiken. Arbetslösheten har bitit sig fast på höga nivåer samtidigt som matchningsproblemen ökar. Det betyder att människor står utan arbete samtidigt som företag saknar arbetskraft. Det är definitionen av en politik som inte fungerar.

Grunden för en fungerande arbetsmarknadspolitik är enkel. Den måste leda till arbete. Det gör inte regeringens så kallade arbetslinje. Regeringen har inte prioriterat reformer som skapar jobb. Den har prioriterat en fattigdomsreform. Fokus ligger på bidragstak och sänkta ersättningar, inte på hur fler ska komma i arbete. Regeringen har ersatt en aktiv arbetsmarknadspolitik med moraliserande politik. Faktum är att propositionslistan på Arbetsmarknadsdepartementet i princip varit tom i mer än tre år med denna regering.

Herr talman! A-kassan är en omställningsförsäkring. Den ska ge stabilitet när en människa förlorar sitt arbete och tid att hitta rätt jobb. Den ska ge trygghet så att människor kan söka arbete där deras kompetens faktiskt behövs. Den ska ge utrymme att ställa om när arbetsmarknaden försämras.

Men den branta nedtrappningen i a-kassan gör motsatsen. Efter 100 dagar sänks ersättningen kraftigt. Tryggheten minskar ju längre arbetslösheten varar. Osäkerheten ökar just när människor behöver stabilitet. Det skapar stress. Det försämrar matchningen. Det leder till kortsiktiga lösningar i stället för hållbara lösningar.

Samtidigt befinner sig Sverige i en situation där arbetslösheten drivs av både konjunkturella och strukturella faktorer. Det handlar om ett tufft ekonomiskt läge, om en teknologisk omställning, om kompetensbrist och om regional obalans. Detta är problem som kräver aktiva åtgärder, men regeringens svar är passivitet uppåt och press nedåt.

Regeringen lyfter ofta att barn mår bra av att se sina föräldrar gå till arbete. Det barn främst mår bra av är föräldrar som mår bra och som inte är sönderstressade av att pengarna inte räcker till. Regeringens fattigdomsreform och försämring av a-kassan kommer att leda till att fler barn får se sina föräldrar leta pantburkar i stället för att gå till jobbet.

Herr talman! Arbetsförmedlingen saknas i hälften av landets kommuner. Samtidigt har regeringen lagt ned över 30 servicekontor som delvis täckt upp för den bristande lokala närvaron. Arbetslösa har i dag svårt att komma i kontakt med en arbetsförmedlare, och de som lyckas nå fram informeras i stället om återvandringsbidrag. Det här är vad regeringen kallar arbetslinjen: å ena sidan en obefintlig arbetsmarknadspolitik, å andra sidan en förmedling som förväntas hantera migrationspolitik.

Regeringens arbetslinje leder inte till jobb. Den skapar fattigdom. Samtidigt har den här regeringen varit ansvarslös med statsfinanserna, enligt Finanspolitiska rådet, genom att låna pengar och öka statens skuld – inte till investeringar som hade kunnat skapa jobb utan till att sänka skatterna för dem med allra högst inkomster. Det säger någonting om prioriteringarna.

Ett mönster går igen i regeringens politik: När resultaten uteblir riktas kritiken nedåt – mot den arbetslösa, mot myndigheter och mot parterna. Men ansvaret ligger inte nedåt. Det ligger ytterst hos regeringen.

Herr talman! Miljöpartiet väljer en annan väg. Vi vill göra a-kassan stabilare genom att bromsa nedtrappningen och skapa en tryggare omställning. Vi vill stärka Arbetsförmedlingens lokala närvaro. Vi vill införa ett flyttstöd så att fler faktiskt kan flytta dit jobben finns. Vi vill att arbetsmarknadspolitiken återigen ska handla om att fler människor får ett jobb, inte om misstänkliggörande.

En fungerande arbetsmarknad kräver stabilitet i omställningen. Stabilitet skapar rörlighet. Rörlighet skapar matchning. Och matchning skapar tillväxt.

Herr talman! Arbetslöshet bekämpas inte genom ekonomisk press. Den bekämpas genom fungerande system och aktiva reformer. Sverige behöver en arbetsmarknadspolitik som får människor i arbete, inte en politik som försätter människor i fattigdom.

Med det sagt yrkar jag bifall till reservation 3 och reservation 14.

I detta anförande instämde Mats Berglund (MP).