Herr talman! Målet för regeringens regionala politik är stärkt lokal och regional konkurrenskraft. Precis som har nämnts i tidigare anföranden både börjar och slutar regional utveckling med jobb, företagande och tillväxt. Förutsättningarna för att nå ett sådant mål varierar naturligtvis beroende på var i landet man bor och hur det lokala näringslivet ser ut. Av den anledningen bör den regionala utvecklingspolitiken mäkta med att anpassa sig efter geografiskt varierande förutsättningar.

Målen ska vara desamma över hela landet. Man ska ha möjlighet till boende, arbete och välfärd. Man ska kunna hitta kompetens. Inte minst ska vi ha en likvärdig tillgänglighet i hela landet vad gäller digital kommunikation och transportsystem. De här målsättningarna är viktiga för att de syftar till att jämna ut regionala skillnader som annars riskerar att få stora konsekvenser för jobben, tillväxten och den svenska välfärden.

Mycket är gjort, men naturligtvis finns det mer att göra. Inte minst vad gäller transportsystemen finns det en del man kan fortsätta att önska, liksom vad gäller kompetensförsörjningen, vilket också har tagits upp flera gånger här i kammaren. Det innebär stora konsekvenser för svensk tillväxt när företag inte kan hitta de medarbetare de behöver. Om det inte finns utbildad arbetskraft med rätt kompetens tillgänglig riskerar företag att tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta den. Att detta är Liberalernas hållning är knappast någon hemlighet.

Herr talman! Besöksnäringen har under en tid varit en av Sveriges snabbast växande näringar. Det handlar ofta om mindre familjeföretag som är starkt kopplade till den bygd där de är verksamma. Det går att hitta många positiva exempel i hela landet. Vi har sett att flera av de av tradition livsmedelsproducerande regionerna har lyckats väldigt väl med att omvandla sin näring, så att man inte bara har primärproduktion utan också skapar turistdestinationer med fokus på mat och dryck.

Jag tar upp detta för att visa hur viktiga de lagförslag är som regeringen har drivit igenom vad gäller avregleringar på livsmedelsområdet och inom besöksnäringen. Det kanske mest omskrivna exemplet är gårdsförsäljningen av alkoholhaltiga drycker. Att man tillåter småskalig hantverksmässig gårdsförsäljning av vin och öl betyder väldigt mycket för den regionala utvecklingen och för att Sverige ska kunna fortsätta att positionera sig som en attraktiv mat- och dryckesregion.

Från Liberalernas håll vill vi gå längre och tillåta att vin och öl säljs i licensbutiker. Det skulle ge ytterligare möjligheter för den svenska dryckesproduktionen, samtidigt som vi såklart skulle fortsätta att ha en trygg och ansvarsfull försäljning av alkoholhaltiga drycker i Sverige.

I det här sammanhanget bör även det förslag som nämndes här tidigare om slopat matkrav tas upp. Vi har i Sverige ordningen att restauranger behöver kunna servera mat för att få servera alkohol. Maten måste dessutom tillagas i restaurangens eget kök. Matkravet gäller även på sådana ställen dit man kanske över huvud taget inte förväntar sig att någon går för att beställa mat.

Det säger sig självt att det leder till enorma omkostnader för restauranger. Man måste investera i kök och personal för att laga mat som ingen äter. Det är inte bara slöseri med krogarnas resurser utan även med naturresurser. Det gör också att en viss typ av ställen som till exempel en vinbar inte har någon möjlighet att öppna.

Det förslag som har lagts fram från Förenklingsrådet är ett stort och väldigt välkommet steg för näringen. Det innebär förenklade regler för restaurangbranschen, och det gör det enklare för nya typer av barer, nöjesrestauranger och så vidare att driva sin verksamhet.

Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.