Fru talman! Hur handelspolitiken påverkar oss alla och vilket starkt verktyg, men också vapen, den kan vara har blivit tydligt för de flesta det senaste året. Den internationella handelspolitiken har varit en väldigt stökig resa på sistone, något som verkligen understryker riskerna med ensidiga handelsberoenden av enskilda länder och behovet av att skapa goda handelsrelationer med ett större antal länder än i dag.

Samtidigt ser vi också hur handelspolitiken kan styra politisk riktning och utveckling väldigt starkt. Vi vet att en ökad handel kan bidra till att utveckla privata företag och entreprenörskap, skapa sysselsättning och bättre arbetsvillkor och inte minst generera exportintäkter och tillgång till ny grön teknik och klimatsmarta produkter. Möjligheten för låg- och medelinkomstländer att delta i världsekonomin och handla med andra länder har också haft mycket stor betydelse för att minska fattigdomen i världen.

Men för att världshandeln ska bidra i positiv riktning behövs tydliga internationella regelverk som pekar ut riktningen mot att handelsrelationerna också ska bidra till ett hållbart samhälle. Handelspolitiken behöver utformas för att stärka möjligheterna till att ställa höga klimat- och miljökrav och inte riskera att öka ojämlikheten eller flytta utsläpp och miljöskador till andra länder. Här behöver Sverige vara ett föregångsland för att åstadkomma en öppen, hållbar och rättvis handel där minskad klimatpåverkan och goda arbetsvillkor är grundläggande villkor.

Både Sverige och hela EU har ett stort ansvar för att verka för att handel inte bidrar till vare sig klimatskadliga utsläpp eller miljöförstöring eller förvärrar situationen för människor som lever i fattigdom. Det är också viktigt att förutsättningarna för att låg- och medelinkomstländer ska kunna delta på rättvisa villkor i den globala handeln stärks.

Med långsiktiga spelregler och ett tydligt fokus på hållbarhet kan svenska företag bli föregångare när det gäller mänskliga rättigheter och miljöhänsyn och därigenom bidra till ett globalt handelssystem som värnar både människor och natur.

Jag anser därför att Sverige behöver vara en tydlig röst för högre krav i internationella handelsavtal och behöver driva på för lösningar som inte skadar människor eller miljö även i länder långt från Europa. Detta ökar samtidigt Sveriges och Europas konkurrenskraft, då företags möjligheter att konkurrera på ojämna villkor som sämre miljökrav eller svag arbetsmiljölagstiftning minskar.

EU har flera handelspolitiska verktyg till sitt förfogande för att påverka omvärlden i riktning mot att minska klimatskadliga utsläpp. Till exempel har som vi alla vet EU infört ett system med så kallade klimattullar, CBAM, för att skydda industrin inom unionen från orättvis konkurrens av företag med låga klimatkrav. Tullarna bidrar till att öka takten i klimatomställningen och minska utsläppen i länder utanför Europa, vilket både sänker utsläppen i andra länder och hjälper oss i Sverige att minska våra konsumtionsutsläpp, samtidigt som de också ökar Europas konkurrenskraft.

Här känner jag mig tyvärr också tvingad att understryka att fossil energi måste fasas ut eftersom den är den främsta orsaken till klimatförändringarna. Förbränning av kol, olja och fossil gas, oavsett var utsläppen sker, leder till stora utsläpp av växthusgaser som driver den globala uppvärmningen och bidrar till extremväder, torka och översvämningar.

Om vi på allvar vill att utsläppen ska minska i andra länder behöver vi också ställa krav på att det vi själva handlar inte bidrar till ökande utsläpp. Det är därför av allra största vikt att EU använder sig av klimattullarna och att lagstiftningen runt dessa skärps i stället för att vattnas ur, vilket vi tyvärr ser tydliga tecken på i dagsläget.

När vi pratar om urvattning är det inte bara klimattullar vi behöver prata om utan också EU:s egna krav på hållbarhetsrapportering och tillbörlig aktsamhet för företag.

EU:s hållbarhetslagstiftning har varit ett viktigt genombrott för att säkerställa att företag systematiskt beaktar sin påverkan på miljö, klimat och mänskliga rättigheter. Även här ser vi dock att EU-kommissionens regelförenklingsinitiativ leder till påtagliga försvagningar av hållbarhetsregler som redan antagits och genomförts av ett stort antal företag, inte minst här i Sverige.

Det kan inte ligga i Sveriges eller svenska företags långsiktiga intresse att EU backar från regler som är brett förankrade och som bidrar till både ökad tydlighet, rättvisa och hållbarhet i hela värdekedjan. Här borde Sveriges regering, till skillnad från i dag, leda arbetet och ta tydlig ställning mot ytterligare urholkningar av EU:s hållbarhetslagstiftning.

Fru talman! Slutligen vill jag säga några ord om arbetet med Sveriges exportkrediter och den ändring som regeringen har gjort i Exportkreditnämndens regleringsbrev.

Som jag nämnt tidigare är det helt avgörande att fossil energi fasas ut så snabbt som möjligt för att vi ska kunna leva upp till Parisavtalets åtaganden. Att Sverige nu medverkar till att ny fossil infrastruktur kan byggas går helt tvärsemot både Sveriges tidigare klimatlöften och den forskning som understryker att vi inte kan lägga till ny fossil infrastruktur om vi ska hålla oss inom Parisavtalet. Ny fossil infrastruktur kan alltså inte byggas. Regeringen behöver backa och ändra detta idiotiska beslut.

Med detta sagt vill jag understryka vikten av en tydlig, hållbar och rättvis handelspolitik och samtidigt yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 4.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)