Herr talman! Vi debatterar i kväll miljö- och jordbruksutskottets betänkande MJU9. Det handlar om djurvälfärden. Djurvälfärden är viktig för konsumenten, men den är precis lika viktig för producenten. Att man som konsument i dag väljer svenska livsmedel beror på att man anser sig trygg med inte minst djurskyddslagstiftningen. Detta kan lätt brytas ned. Vi har sett något fall inom mjölkproduktionen på Öland nyligen. Vi har hört diskussionen här i kammaren gällande turbokycklingar, från flera håll. Saker och ting tar också tid att bygga upp.

Det här med turbokycklingar kommer att sätta spår i hela branschen. Men om man går så långt som att säga att vi ska välja bort den, herr talman, ska man vara medveten om att det är brist på svenska livsmedel i handeln. Kycklingen är väldigt värdefull som livsmedel ur klimatsynpunkt – bättre än många andra köttslag. Jag är övertygad om att branschen snabbt kommer att se över detta och återkomma med lösningar likt den i Norge. Något annat vore ju som självmord för branschen.

Det är viktigt att göra rätt. Vi har hört om de djurvälfärdsersättningar som nu införs från regeringens sida och som man är nöjd med. Men det får inte gå till så. ”Hastverk” hörde vi någon säga på Lantbrukets dag i förra veckan. Lösningen blev för komplex. Till att börja med är ersättningen på 1 000 kronor på för låg nivå. Den täcker inte kostnaden för betesdrift. Man kopplade även ihop den med klövvårdsersättningen. Snacka om regelkrångel, alltså precis det som regeringen vill få bort!

Till regelkrånglet kommer ändrade tidsperioder för betesdrift. Sverige är ett avlångt land. Man måste ta hänsyn till vad som är dag och natt på ett helt annat sätt än vad det här förslaget gör. ”Gör om och gör rätt” var det någon lantbrukare som sa på Lantbrukets dag. Det är också vad jag säger om den lösning som har kommit till. Detta rörde egentligen bara mjölkkor. Men om det ska vara självklart att rekryteringsdjur och ungdjur ska vara på bete måste det fungera även för dem.

Det finns en hotbild som vi har sett de senaste tio åren i form av den ökande problematiken kring varg, som togs upp här tidigare. Hanterar vi inte vargfrågan på ett klokt sätt kommer inte våra lantbrukare att vilja ha sina djur i betesdrift. Det skulle också vara förödande när det gäller djurvälfärd och att över huvud taget kunna ha ett resonemang om djurvälfärd när man ser vad ett ökat antal vargar ställer till med. Man kan komma ut i en hage och hitta tio ihjälbitna lamm. Kan vi då samtidigt prata om djurvälfärd? Har vi inte tappat någonting på vägen?

Det kommer att finnas lösningar med virtuella stängsel och andra stängsellösningar, men de är ganska komplexa. Vi måste hantera vargstammen klokt. Vi måste se till att tamdjur hålls avskilda på samma sätt som vargen från samernas renar.

Vi måste tänka lite nytt. Vi kommer inte att lyckas med att få mer svenska livsmedel på hyllorna om vi inte hanterar denna fråga. Det märks speciellt i de områden där man inte har haft varg tidigare. Där det finns lite mer varg och man kan ha avskjutning går det ändå att hantera vargen. Då blir vargen rädd för skott. Det finns gränsfall med enstaka vargar. När de kommer ut bland rekryteringsdjuren beter de sig på ett sätt som ger en större hotbild. Detta måste hanteras.

Jag säger inte att ambitionen från regeringens sida är fel. Det är resultatet som är fel. Ambitionen om 170 vargar är utmärkt, men i dag har vi 355 vargar. Det är det som är problemet och skapar hotbilden.

När det gäller djurvälfärden har vi också varit inne på den veterinära situationen. Det handlar om hur vi ska hantera veterinärers möjlighet att agera och att man har tillgång till dem. Detta har vi diskuterat tidigare i kväll. Jag gillar inte att de stora aktörerna driver upp prisbilden. Det har ju varit rimliga prisbilder i Sverige.

Vi måste stärka den konkurrenskraft som är möjlig att stärka för enskilda veterinärer och stötta det system som har fungerat under väldigt lång tid. Det gäller både tamdjur och sällskapsdjur. På något sätt lever de i symbios. Ibland är det så lite för en veterinär att göra att han behöver både tamdjur och sällskapsdjur, alltså till exempel hästar, för att tjäna sitt uppehälle som veterinär. På många ställen fungerar joursystemen utmärkt.

När det gäller det som inte får inträffa, typ utbrott av salmonella eller andra komplicerade sjukdomar, måste en statlig funktion – som också får kosta – träda in och hantera saken på ett klokt sätt. Det finns även möjligheter att delegera till de privata distriktsveterinärer som finns lokalt. Det har fungerat.

Vi ser fram emot det som händer på fredag när förslaget läggs på bordet. Vi får se vad regeringen har hittat på. Det är viktigt att ha med LRF och andra, även Arla, i det förebyggande arbetet. Jag har lyft fram det tidigare i kväll. Vi kan inte få en bättre djurvälfärd om vi inte har med de organisationerna. Arbetet kommer inte att fungera bara med kontroll, utan vi måste ha med dessa aktörer för att det svenska djurskyddet ska fungera så bra som det faktiskt gör i dag och för att det ska fungera bra framåt.

Jag yrkar bifall till reservation 5 under punkt 4 om EU:s djurskyddslagstiftning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 mars.)