Herr talman! Sverige är och ska fortsätta vara ett föregångsland när det gäller djurskydd och hög djurvälfärd. Vi måste också fortsätta tala med klar stämma i EU. Djurskyddet måste stärkas i hela unionen.

Hur väl man tar hand om sina djur är en värdemätare på hur det är ställt i ett samhälle. Ett starkt djurskydd ger inte bara djuren drägliga livsvillkor, utan det ger oss även hälsosam mat och är en viktig pusselbit i kampen mot antibiotikaresistensen. Det ger oss också ett lantbruk att verkligen vara stolta över.

När vi nu närmar oss slutet av mandatperioden kan jag stolt konstatera att den här regeringen har gjort skillnad för djurskyddet i Sverige. Vi har lyckats med något som många länge talat om men ingen tidigare levererat på: Vi har sett till att det inte längre finns någon pälsindustri i Sverige. Den sista minkfarmen är stängd.

Herr talman! Om jag har koll på mina fakta har det funnits pälsfarmer i Sverige i drygt hundra år. Att hålla djur på en liten yta enbart för deras päls skull är inte värdigt ett modernt samhälle. Nu är det slut med det, och det är väldigt bra.

Det krävdes en beslutsam, liberal borgerlig regering för att få detta att bli verklighet. För mig är det en stor liberal seger. Det är en seger för det sunda förnuftet och för ett bättre samhälle. Framför allt är det dock en seger för djurvälfärden. Om detta visar något är det engagemanget från vår sida i djurhälsofrågorna. Det spelar roll vilka som styr i Sverige.

Nu behöver nästa steg bli att se till att pälsindustrin avvecklas i resten av EU. Här finns ett viktigt jobb att göra. Här behöver Sverige tala med tydlig röst.

För att fortsätta på EU-spåret: Liberalerna har i decennier arbetat för ett starkare djurskydd för alla djur på europeiska gårdar. Jag brukar tala mig varm för det arbete som Europaparlamentarikern Marit Paulsen gjorde på sin tid. Där såg vi också hur framgångsrikt EU kan arbeta för att få till stånd en bättre djurvälfärd. Mer finns dock att göra, och vi liberaler kommer att fortsätta kämpa för att höja djurskyddets miniminivå i EU. Vi vill se ett starkare djurskydd i hela EU. Tyvärr går det dock väldigt sakta. Här behöver vi driva på. Det är dags avveckla pälsindustrin även i resten av EU.

Herr talman! När man debatterar djurskyddet kan man inte låta bli att komma in på betesfrågan. När vi debatterade djurskydd förra året här i kammaren var frågan om beteskravets vara eller icke vara högaktuell. Att vi partier i regeringsunderlaget tyckte olika var tydligt. Så var det. Mitt och Liberalernas budskap var då att vi skulle kämpa för att förslaget om slopat beteskrav inte skulle bli verklighet. Vi var tydliga med att vi stod upp för kornas rätt till bete.

Nu kan vi konstatera att beteskravet blir kvar. Vi är väldigt stolta över det och över att mjölkbönderna nu får kompensation för de merkostnader detta medför.

Att kornas utevistelse är reglerad är viktigt. Det sätter en lägstanivå för hur mjölkkor i Sverige lever sina liv. Det är garanten för att de faktiskt får komma ut. Det är en anständighet vi är skyldiga djuren. Fler djur, inte färre, behöver få komma ut på bete, röra sig fritt utomhus och få utlopp för sina naturliga beteenden.

Herr talman! Det svenska djurskyddet är inte bara viktigt för djurens skull. Det ger också svenska livsmedelsprodukter en unik kvalitetsstämpel, vilket i sig är en konkurrensfördel. Det följer ett viktigt mervärde för oss konsumenter av att välja just svenskt.

De ambitiösa svenska djurskyddsreglerna medför visserligen högre produktionskostnader, men det är ett pris som måste betalas. Frågan är bara vem som ska ta den kostnaden. Det finns ingen rättvisa eller rimlighet i att tvinga det svenska jordbruket att prisa ut sig mot konkurrensen från kontinenten. Nu, i och med den kompensation vi ger svenska mjölkbönder, jämnar vi ut spelplanen.

Inom regeringssamarbetet har det som sagt funnits olika åsikter i frågan, men nu har en konstruktiv lösning nåtts. Det är väldigt bra. Jag kan bara tacka för gott och konstruktivt samarbete från er andra partier i regeringssamarbetet.

Slutligen, herr talman: Turbokycklingarna, eller de snabbväxande kycklingarna, har varit uppe här tidigare i kväll. Den senaste tiden har medier återigen rapporterat om de förutsättningar dessa lever under och de förhållanden som råder. Det är en bild som är väldigt svår att förena med bilden av ett lantbruk med hög svansföring i djurskyddsfrågorna och med det starka signum och det starka varumärke som svenska produkter har.

Att vi har en hög nivå på vår djurvälfärd är en anledning för oss konsumenter att välja just svenskt. Här vilar ett enormt ansvar på branschen. Här kan man inte skylla på regleringar och stel byråkrati. Här finns en hemläxa att göra.

Om man inte agerar biter man sig själv i svansen. Att fler offentliga aktörer nu väljer bort turbokycklingar är en viktig signal: Ta till er kritiken! Agera! Se till att följa den svenska djurskyddslagstiftningen!

De förhållanden som vi har fått ta del av i medierna är inte acceptabla. Djur som hålls i livsmedelsproduktion, och djur över huvud taget, ska leva ett gott liv. Just nu är den bild man får av svensk kycklingindustri inte tillräckligt bra.