Herr talman! Ledamoten lyfter gång på gång fram turbokycklingen som ett stort problem. Jag förstår detta, och jag är också oroad över det jag ser och det jag hör.

Jag tror dock att det är svårt att snabbt vända detta. Det kommer att ta tid om vi ska göra det genom att vi fattar beslut. Jag är säker på att marknaden, som jag känner den, redan har reagerat blixtsnabbt på de signaler man har fått och kommer att vidta åtgärder.

Samtidigt måste vi ha en balans i resonemanget, herr talman. Det är på ett sätt ett stort problem med den snabba tillväxten. Men samtidigt får vi inte glömma att en snabb tillväxt på våra kycklingar gör att de också är väldigt klimatsmarta. Man lyfter fram kycklingköttet som det kanske mest klimatsmarta köttet, och detta tack vare den snabba tillväxten.

Herr talman! Vad vi måste fundera på är balansen i detta. Var går vi över gränsen? Ledamoten lyfter detta på ett klokt sätt. Men vi kan inte låta pendeln slå åt andra hållet och ta fram något som vi inte vill köpa och som blir alldeles för dyrt när man väljer bort kycklingkött över huvud taget. Vi behöver kycklingköttet också för svensk självförsörjning.

Är det ledamotens uppfattning att vi ska ha ett totalstopp för turbokycklingar här och nu, eller hur vill ledamoten se den här övergången?