Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det viktigaste arbetet för att arbeta förebyggande, stärka djurskyddet och se till att djuren har det bra ute på gårdarna gör lantbrukaren varje dag i det dagliga arbetet. Samtidigt menar vi socialdemokrater att det är orimligt att det går 10 år mellan att djurskyddsinspektörerna kommer ut till vissa gårdar, inte minst de som har livsmedelsproducerande djur. Detsamma gäller för djurparker, där vi pratar om 10–15 år mellan kontrollbesöken. Den diskussionen har vi också haft uppe i utskottet tidigare.

Jag vill sätta fingret på vikten av att kontrollmyndighet och verksamhetsutövare möts, att de kan sitta ned och ta en kaffe och föra ett samtal om vilken utvecklingspotential som finns på gården. Man ska inte alltid bara behöva slå ned på eventuella brister som behöver åtgärdas. Därför vore det bra om inspektörerna kom ut oftare i stället för mer sällan.

Jag har full förståelse för att det kan hända saker i lantbrukares liv, till exempel tragedier i familjen, som gör att man tappar kontrollen och att den typen av ärenden uppstår. Det är beklagligt i alla dessa fall. Men jag delar inte bilden att vi inte behöver öka antalet kontroller. Däremot behöver vi prata om vad kontrollen ska innehålla.

Jag vet att inspektörerna på länsstyrelserna längtar efter att få göra de här rutinkontrollerna och att inte alltid behöva åka ut på akuta klagomålsärenden och möta djur som är misshandlade, misskötta och har det väldigt dåligt. Ibland kan det vara gött för en inspektör att få träffa en glad gris eller en ko som har det fint på logbacken.