Herr talman! Av den föregående talaren uppmärksammades jag på att det tydligen är grapefruktens dag i dag. Jag inleder därför lite syrligt med att säga att det kanske inte är jättepassande att jämföra grapefruktens dag med våra fem erkända nationella minoriteter och uppmärksammandet av deras dagar. Eftersom jag har lärt känna den föregående talaren, Ulrik Nilsson, de senaste fyra åren i konstitutionsutskottet är jag övertygad om att det inte var vad han menade. Men eftersom Ulrik Nilsson också talade om varsamhet vill jag ändå uppmärksamma honom på att det kan vara oklokt att jämföra frukter med fem nationella minoriteter, till exempel samerna som också är ett urfolk som är en del av vår gemensamma historia.

Jag noterade också att den föregående talaren nämnde första maj. Jag gissar att vi rör oss i olika kretsar. Där jag rör mig och i min bekantskapskrets pratar man inte särskilt mycket om att avskaffa första maj. Men jag tror att det här finns ett ganska bra dödläge mellan Vänsterpartiet och övriga partier. De som inte vill fira första maj har ändå förmånen att i stället kunna fira kungens födelsedag, som är dagen före. Det är alltså en vinn-vinnsituation för alla.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationen. Och nu vill jag börja prata om den.

För några veckor sedan, den 6 februari, firades den samiska nationaldagen. Den infördes 1992 och är gemensam för hela Sápmi. Skälet till att det blev just den dagen är att den 6 februari är ett historiskt datum. Det var då det första samiska landsmötet hölls i Trondheim 1917. Mötet samlade över 100 samer från Sverige och Norge. En stor del var kvinnor. Det var första gången i den samiska historien som nord- och sydsamer från Norge och Sverige samlades till ett gränslöst möte för att diskutera gemensamma problem. Det blev också en stark samisk manifestation mot myndigheter och förtryck. Därför har den 6 februari valts som en viktig symbolisk dag för alla samer, oavsett vilket av länderna man bor i.

En av initiativtagarna var pionjären Elsa Laula Renberg, som 27 år gammal bildade den första samiska riksorganisationen, Lapska centralförbundet, som hon också blev ordförande för. Hennes egna erfarenheter av statens politik gjorde att hon i hela sitt liv kämpade för att förbättra förhållandena för det samiska folket. Hennes arbete tillsammans med andra samer är också grunden för den samiska organisering som finns i våra dagar.

Herr talman! Vänsterpartiet anser att den samiska nationaldagen ska firas, vilket redan i dag sker på många håll runt om i vårt land. Vi anser att det är en dag som är värd att uppmärksamma och fira. Sedan 2007 har den samiska flaggan vajat utanför Stockholms stadshus på den samiska nationaldagen. Jag var själv där på flaggceremonin för några veckor sedan.

Jag tycker dock att det är lite olyckligt om skälen till att det flaggas eller inte på någon plats är godtyckliga eller har att göra med den politiska viljan i en specifik kommun. Det finns också enligt mig en viktig poäng med att uppmärksamma såväl samernas nationaldag som andra datum som har betydelse för nationella minoriteter. Ett exempel är sverigefinnarnas dag, som firades i går. Kunskapen är på många håll låg om att det finns fem nationella minoriteter samt ett urfolk i Sverige. Att flagga är inte bara en symbolisk handling – det är synliggörande och inkluderande.

För inte så länge sedan hade Sametinget plenum här i riksdagen. Då flaggade riksdagen med den samiska flaggan. Men i går på sverigefinnarnas dag flaggade man inte och inte heller för några veckor sedan på den samiska nationaldagen. Jag tycker att det är synd, eftersom det här är en del av vår gemensamma historia. Att göra den samiska nationaldagen till flaggdag skulle vara en stark signal. Det skulle vara ett sätt att uppmärksamma det historiska förtrycket och den mörka historien men också synliggöra samer och inkludera dem i den svenska gemenskapen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)