Herr talman! Jag vill börja med att välkomna Lars till utskottet och den här debatten om djurskydd. Det är första gången vi möts i kammaren, så det ska bli kul.

Vi delar bilden av att djurskyddet i Europa behöver stärkas och komma i kapp Sverige, men jag är nog inte lika oroad som ledamoten över att vårt starka djurskydd skulle vara en konkurrensnackdel. Det är snarare en konkurrensfördel som gör att fler väljer svenska produkter.

Ledamoten är också inne på ett tema som vi socialdemokrater bevakar särskilt noga just nu: den svenska veterinärvården och hur den har förändrats de senaste åren. Det som tidigare var en samhällsnära service har i dag blivit en hårt koncentrerad marknad, där majoriteten av klinikerna och djursjukhusen ägs av stora riskkapitalbolag. Det har resulterat i skenande priser på veterinärvård, något som slår väldigt hårt mot djurägare och deras djur. Priset för ett vanligt veterinärbesök har ökat med 55 procent på bara fem år. Det är långt över inflationen men också vad som är rimligt för en djurägare att betala.

För många har situationen blivit ohållbar. Undersökningar visar att nio av tio djurägare oroar sig för sina veterinärvårdskostnader. En av tre undviker till och med att söka vård, eftersom de är så rädda för vad räkningarna kommer att landa på. I vissa fall har människor också tvingats avliva sina djur eller lämna bort dem för att de inte har råd att behålla dem. Det här är ett tydligt marknadsmisslyckande, och för att vända utvecklingen krävs politisk handling.

Min fråga till ledamoten, herr talman, blir därför om Moderaterna delar bilden av att det finns problem med just konkurrensen på veterinärmarknaden. Om så är fallet, vilka konkreta åtgärder är Moderaterna beredda att vidta utöver uppdraget till Konkurrensverket att se över pristransparensen, som ledamoten redovisar ska presenteras på fredag?