Herr talman! I dag debatterar vi djurskydd. Det handlar om de lagar, regler och principer som finns för att säkerställa att djur behandlas väl och skyddas från lidande.

För oss moderater är det viktigt med ett välfungerande och ändamålsenligt djurskydd. Fokus bör ligga på att stärka djurvälfärden samtidigt som regelverket bör vara utformat så att det fungerar i praktiken för landets djurägare och företag.

Sverige ligger långt fram vad gäller djurskydd. Det är naturligtvis bra. Jag har svårt att se att någon här skulle kunna vara emot ett bra djurskydd. Samtidigt får det inte vara så att de höga djurskyddskraven innebär att svenska livsmedelsproducenter missgynnas ur konkurrenssynpunkt. Så har det tyvärr varit, och så är det delvis fortfarande. Ingen – inte heller våra djur – är betjänt av att svenska lantbrukare konkurreras ut på grund av att Sverige har högre djurskyddskrav än andra länder och att produktionen i stället flyttar till länder med avsevärt sämre djurskydd. Det är inte rättvist mot vare sig lantbrukarna eller djuren.

Sveriges regering driver därför på i arbetet för förbättrade djurskyddsregler i EU. Reglerna bör motsvara minst standarden i Sverige. Frågan är prioriterad för regeringen.

Herr talman! Sverige har sedan tidigare kunnat betala ut djurvälfärdsersättning inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik om djurägaren vidtagit extra djuromsorgsåtgärder. Det är självklart bra. Det som däremot har varit mindre bra är att ersättningen bara har kunnat betalas ut för åtgärder som har gått över Sveriges nationella krav i lagstiftningen. Då Sverige har högre djurskyddskrav än övriga EU har det tidigare därför inte varit möjligt att kompensera våra svenska lantbrukare för den extra djuromsorg som de har haft.

Till exempel har det inte varit möjligt att ge kompensation till mjölkbönderna för att Sveriges mjölkkor tillåts beta ute – detta eftersom beteskravet för de svenska mjölkkorna är inskrivet i lag i Sverige. Nu har vi ändrat på det. Den svenska regeringen har lyckats få till en ändring i EU:s regelverk som nu gör det möjligt att ge ersättning till våra svenska lantbrukare för att de låter sina kor beta ute.

I budgeten för 2026 har det avsatts 282 miljoner för att kompensera våra svenska mjölkbönder med 1 000 kronor per ko. Det är både rimligt och rättvist, och det är en framgång för den svenska regeringens enträgna arbete.

För oss moderater är det självklart att våra hårt arbetande svenska lantbrukare ska belönas för de extra ansträngningar som det innebär att ha mjölkkorna ute. Dessutom har regeringen gett Jordbruksverket i uppdrag att ta fram ett förslag till djurvälfärdsersättning även för dikor. Syftet med det stödet är dubbelt – dels att öka nötköttsproduktionen i hela landet, dels att bidra till den biologiska mångfald som följer av betande mular.

Herr talman! Det är allvarstider i Europa. Det pågår krig i vårt närområde. Sverige behöver stärka både sitt försvar och sin civila beredskap. Mot den bakgrunden är det särskilt allvarligt att vi har en låg självförsörjningsgrad när det gäller livsmedel. Endast hälften av de livsmedel som konsumeras i Sverige produceras här. År 1990 var motsvarande siffra 75 procent.

Det skulle vara bra för både landsbygden, klimatet och djurvälfärden om en större andel av våra livsmedel skulle produceras på svenska gårdar. För att man ska klara detta behöver antalet betande djur öka. Det gäller både får och nötkreatur.

När man talar om vikten av fler betande djur och djurskydd är det dock svårt att inte nämna problemet med de ökade rovdjursangreppen. År 2024 hade vi nästan 150 konstaterade rovdjursangrepp på får och nötkreatur – angrepp av varg eller lodjur. Totalt närmare 500 djur dödades eller skadades i dessa angrepp. Ur djurskyddssynpunkt kan konstateras att dessa tamdjur utsatts för ett enormt lidande.

De ökade rovdjursstammarna är ett reellt problem ur djurskyddssynpunkt. Det är också ett problem eftersom det är ett hinder för en ökad livsmedelsproduktion. Om man på allvar vill att vi ska få fler betesdjur i Sverige kan man inte blunda för det stora djurskyddsproblem som ökade rovdjursstammar innebär. Där det finns täta rovdjursstammar minskar också viljan att hålla betesdjur. Det är därför som vi moderater vill minimera den svenska vargstammen, till 170 individer. Vi vill också avsevärt förenkla reglerna för skyddsjakt. Utgångspunkten bör vara: Om en varg skjuts i direkt anslutning till ett hägn där tamdjur vistas är det att betrakta som tillåten skyddsjakt. Vi vill också att det ska bli mindre restriktivt när det gäller skyddsjakt av varg i samband med jakt med lösdrivande hund.

Herr talman! I några av motionerna som behandlas i betänkandet tar man upp tillgången på veterinärer samt att priserna på veterinärvård har stigit kraftigt de senaste åren.

Tillgång till veterinärer dygnet runt i hela landet är en förutsättning för möjligheterna att upprätthålla ett gott djurskydd och en god djurhälsa. I dag är det Jordbruksverket som har ansvar för att det finns tillgång till veterinärer oavsett tidpunkt på dygnet.

Enligt en undersökning från LRF för något år sedan uppgav en av tre djurhållare att de saknade tillgång till veterinär under jourtid. Många djurhållare uppgav att de var oroliga för hur de skulle klara av akuta situationer.

Bristen på veterinärer är påtaglig främst för livsmedelsproducerande djur. För att säkerställa tillgången på veterinärer har regeringen därför vidtagit en rad åtgärder.

För åren 2025–2027 får Jordbruksverket 30 miljoner extra per år för att förstärka veterinärvården. Antalet utbildningsplatser på veterinärutbildningen har ökat kraftigt, från ungefär 100 platser när regeringen tillträdde till 170 platser nästa år. Möjligheten för utländska veterinärer att tjänstgöra i Sverige har underlättats. Regeringen har också låtit utreda hur de privata aktörerna i framtiden kan få ett större ansvar för beredskapen för djursjukvård under jourtid. Utredaren har bland annat pekat på möjligheten att införa en beredskapsersättning för privata veterinärer som åtar sig att stå i beredskap. Detta förslag bereds just nu av regeringen, som förhoppningsvis återkommer i frågan inom kort.

När det gäller de allt högre kostnaderna för veterinärvård har regeringen gett Konkurrensverket i uppdrag att kartlägga pristransparensen på marknaden samt utreda hur detta påverkar prisbildningen och kostnadsutvecklingen för veterinärvård. Konkurrensverket ska också lämna förslag på konkreta åtgärder som gör att det blir lättare för konsumenter att jämföra priser. Jag fick veta alldeles nyligen att det förslaget ska presenteras på fredag, denna vecka. Regeringen jobbar alltså aktivt även med frågan om de allt högre veterinärkostnaderna.

Med de orden, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)