Fru talman! Sverige har ett av världens starkaste djurskydd, och det ska vi vara stolta över. Våra bönder lever upp till långtgående krav när det gäller utrymme, bete, tillsyn och omsorg. Det är en del av den svenska modellen. Vi producerar mat med höga etiska ambitioner.

Men höga ambitioner kostar pengar. Djurvälfärdsersättningen, som administreras av Jordbruksverket inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, finns av en anledning. Den är ett erkännande av att om samhället ställer högre krav än minimikraven måste samhället också vara berett att ta sin del av kostnaden. Det fungerar inte att skicka notan till svenska bönder och samtidigt öppna dörren för billig import från länder med lägre krav. Det är varken rättvist, hållbart eller ansvarsfullt.

Fru talman! I dag omfattar djurvälfärdsersättningen vissa djurslag, framför allt inom nötkreatur- och fårproduktionen och delar av grisproduktionen. Men Sverigedemokraternas ambition är tydlig. Vi vill utvidga djurvälfärdsersättningen till fler djurslag. Varför? Jo, det vill vi därför att verkligheten ser likadan ut oavsett djurslag. Högre djurskyddskrav innebär större ytor, mer arbete, bättre stallmiljöer, mer tillsyn och högre produktionskostnader. Det gäller inte bara kor och får, utan det gäller även fjäderfän och andra delar av animalieproduktionen.

Om vi menar allvar med att Sverige ska fortsätta ha ett djurskydd i världsklass måste vi skapa ekonomiska förutsättningar för det. Annars riskerar vi två saker: för det första att svenska producenter slås ut och för det andra att produktionen flyttar utomlands till länder där djuren har det sämre. Det vore ett dubbelt misslyckande, både för landsbygden och för djuren.

Fru talman! Det är lätt att i denna kammare tala varmt om djurens välfärd, men det är på gårdarna runt om i Sverige som verkligheten avgörs. När elpriser, foderkostnader och regelbörda ökar samtidigt som konkurrensen från importen hårdnar måste politiken vara realistisk. Sverigedemokraterna menar att högre djurskydd är en politisk ambition, och politiska ambitioner ska finansieras politiskt. Svenska bönder ska inte ensamma bära kostnader för våra gemensamma värderingar.

En utvidgad djurvälfärdsersättning är därför inte ett bidrag i största allmänhet. Det är ett verktyg för att stärka svensk livsmedelsproduktion, stärka självförsörjningsgraden och värna konkurrenskraften. Det handlar också om beredskap. I en orolig omvärld behöver Sverige en stark inhemsk livsmedelsproduktion. Då kan vi inte samtidigt undergräva lönsamheten genom att ställa krav utan att kompensera för dem.

Fru talman! Låt oss också lyfta blicken mot det europeiska perspektivet. Djurvälfärdsersättningar hanteras inom ramen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik, där varje medlemsstat tar fram en nationell strategisk plan som godkänns av Europeiska kommissionen. Det innebär att systemen ser olika ut i olika länder. EU sätter upp minimiregler för djurskydd, men Sverige ligger i många fall långt över dessa miniminivåer. Det är vi stolta över.

Problemet uppstår när svenska bönder konkurrerar på samma inre marknad som producenter i länder med lägre krav och därmed lägre kostnader. Så länge EU inte harmoniserar djurskyddet på en högre nivå i hela unionen kommer konkurrensskillnaderna att bestå.

Det finns de som menar att lösningen är att Sverige ska anpassa sig nedåt, men det är inte vår väg. Vår linje är tydlig. Vi ska stå fast vid djurskydd i världsklass. Vi ska driva på i EU för högre gemensamma minimikrav. Men fram till dess måste vi säkerställa att svenska producenter inte ensamma får bära kostnaderna för våra högre ambitioner. Antingen höjer vi nivån i hela Europa, eller så kompenserar vi våra producenter här hemma fullt ut. Att göra ingenting är inte ett alternativ.

Fru talman! Vi ska inte sänka våra djurskyddskrav för att möta en lägre europeisk nivå. Vi ska stå fast vid dem. Men då måste staten vara beredd att ta ansvar. Sverigedemokraternas ambition är därför tydlig. Vi måste utvidga djurvälfärdsersättningen till fler djurslag, säkerställa långsiktighet i stöden och se till att svenska bönder kan fortsätta att vara bäst i världen utan att gå med förlust. Det är bra för djuren, det är bra för landsbygden och det är bra för Sverige.

Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.