Herr talman! Det är årsmötestider runt om i Sverige, både i politiska partier och i olika föreningar. Många av oss far runt i landet och deltar i dessa möten. Jag var på ett sådant möte i går i Frödinge bygdegård. Det var nog känslan därifrån som fick mig att svara som jag gjorde när mina barn i morse frågade vad jag skulle göra i dag. Jo, sa jag, jag ska ställa mig i kammaren och ge en kärleksförklaring till Sveriges kommunala demokrati och kommunala självstyre och till alla kommun- och regionpolitiker runt om i landet. De tittade på mig som om jag hade tappat det helt.

Jag vill verkligen understryka, och jag har hört flera säga så i talarstolen, att det är en kärleksförklaring till det allra finaste, nämligen den lokala demokratin.

Jag vill dock börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 1.

Sverige är ett fantastiskt land, men det är också ett land som ser väldigt olika ut beroende på var man befinner sig. För oss i Centerpartiet är det en självklar utgångspunkt att politiken måste spegla denna mångfald.

Att vara folkvald i en svensk kommun eller region är ett av de finaste uppdragen man kan ha. Det är där demokratin möter vardagen: i skolan, i omsorgen och i planeringen av våra gemensamma livsmiljöer. Men för att det kommunala självstyret ska vara mer än en vacker princip på ett papper, måste kommunerna ha de faktiska förutsättningarna att utföra sina uppdrag. Det kommunala självstyret får inte bara vara en fin rad i vår grundlag, utan det ska ses som själva motorn i vår välfärd.

För att den motorn ska fortsätta att orka dra, krävs det att vi slutar se kommuner och regioner som underställda filialer och i stället ser dem som de självständiga, innovativa parter de faktiskt är. Därför vill jag i dag särskilt lyfta fram två perspektiv som handlar om just detta: kraften i samverkan och modet att släppa fritt.

Herr talman! Det första perspektivet handlar om att klara servicen i hela landet genom att differentiera kommunernas ansvarsområden. Vi vet att många små kommuner i dag kämpar med en orimlig administrativ börda. Det handlar om svårigheter att rekrytera specialistkompetens för myndighetsutövning inom till exempel miljöskydd eller att hantera komplext ekonomiskt bistånd. Ibland är de lagstadgade åtagandena helt enkelt för kostsamma eller personalkrävande för en liten organisation.

Centerpartiet har därför pekat på en frivillig väg framåt, nämligen att låta kommunerna flytta verksamhetsområden som är starkt statligt reglerade till en annan kommun eller till regional nivå, om båda parter är överens. Behåll besluten nära medborgarna i kärnverksamheter som förskola och skola, men avlasta organisationen där det krävs tung specialistkompetens.

Ett särskilt viktigt perspektiv här är skyddet för de mest utsatta. Genom en differentierad ansvarsfördelning kan vi underlätta för personer som utsätts för våld i nära relationer att söka stöd i en annan kommun än den där de är skrivna. Det är en konkret trygghetsreform som skulle kunna göra skillnad.

Kritiker säger att befintliga samarbeten räcker. Vi i Centerpartiet säger att det ena utesluter inte det andra. Vi vill ge kommunerna ytterligare ett verktyg i verktygslådan för att säkra välfärden.

Herr talman! Mitt andra perspektiv handlar om behovet av ett nytt, mer långtgående frikommunförsök.

På 80-talet vågade vi testa att ge kommunerna större frihet från statliga regler. Det föll väl ut och lade grunden för 1991 års kommunallag. Nu, drygt 40 år senare, är det dags igen. Vi behöver stärka kommunsektorns kapacitet genom att våga pröva nya idéer lokalt. Vi vill se försök med förenklade beslutsprocesser, och särskilt för små kommuner kan vi pröva direktvalda kommunstyrelser.

Tänk er en organisation där fullmäktige och kommunstyrelse kan fungera som en enhet, likt de gamla kommunalnämnderna. Det skulle minska byråkratin och göra beslutsstegen kortare.

Vi vill se försök med ett anpassat antal ersättare. Genom att se över antalet kommunala uppdrag kan vi öka delaktigheten och göra det lättare för fler att engagera sig politiskt utan att drunkna i administration.

Ett nytt frikommunförsök handlar om att ta vara på den innovationskraft som finns i kommunhus från norr till söder och från öster till väster. Det handlar om att låta lokala lösningar på lokala problem få företräde framför fyrkantiga nationella regelverk.

Herr talman! Sverige behöver en politik som ser potentialen i varje kommundel. Centerpartiets vision är ett Sverige där makten flyttas närmare människor, närmare dem som våra beslut berör. Vi vill ersätta statliga pekpinnar med lokal handlingskraft. Genom att underlätta för kommuner att samverka ger vi dem verktygen att vara robusta. Genom att införa frikommunförsök ger vi dem friheten att vara kreativa.

Därför, herr talman, yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation 1 i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)