Fru talman! Fusket inom studieförbunden har kulturutskottet debatterat många gånger. En del människor har velat utnyttja studieförbundens system, lokaler och generositet när det gäller studiecirklar och har fuskat sig till bidrag. Tyvärr visade det sig att just musikverksamheten stod för en stor del av fusket, men här har studieförbunden rensat upp. Tidigare var det möjligt att anmäla sin musikstudiecirkel till flera olika studieförbund och därigenom fuska till sig stöd från flera aktörer. Även om man bara träffades en gång fick man betalt från tre olika förbund.

Detta har studieförbunden nu råddat upp på egen hand. Trots minskat statligt stöd har de satt igång stora insatser och parallellkör sina register, och de som leder studiecirklarna måste logga in. Nu är det nog den verksamhet som är mest kontrollerad, och vi har fått väldigt fin feedback från studieförbunden på hur man har kommit åt detta. Men de blev ju utsatta för fusk, och därför är det olyckligt att Tidöpartierna använder det som förevändning för att skära ned. En myndighet som blir utsatt för fusk får ökade resurser för att kunna genomföra kontroller. Men studieförbunden har fått mindre medel samtidigt som de har försökt skapa ett tryggt system.

Min fråga kvarstår när det gäller just musiklivet: Kan ledamoten se att det svenska musikundret faktiskt är hotat när minst 20 000 ungdomar inte längre har tillgång till en replokal där de kan repa med sitt band och därmed inte har någonstans att vara? Detta är en specifik verksamhet som inte platsar i kulturskolan, för det handlar om att kunna repa med sitt band på egna meriter.