Herr talman! Det är aldrig roligt att komma sist i debatten, när alla är trötta och har pratat sönder käken. Men jag ska försöka göra vad jag kan.

Tydligen har man också slutat tv-sända. Min mamma och hennes väninna sitter och tittar och hejar på alla här i kammaren, men när de skulle heja på mig var det slut. Jag hoppas i alla fall att ni är uppmärksamma här inne.

Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 10 om inrättande av beredskapslager så att jag inte glömmer det på sluttampen.

Herr talman! Under en period har det varit brist på nötkött i många svenska livsmedelsbutiker. Tomma hyllor är inte bara ett bekymmer för konsumenter utan också en varningssignal gällande Sveriges livsmedelssäkerhet, och den senaste tidens rapportering om brist på svenskt nötkött har blivit ännu en påminnelse om hur sårbar vår livsmedelsförsörjning egentligen är och hur lätt det är för politiken att blunda för någonting som borde vara självklart.

I dag producerar Sverige endast cirka 57 procent av det nötkött som vi konsumerar. Resten importeras. Det är svårt att tolka dessa siffror som något annat än ett problem som har vuxit sig större än många kanske vill låtsas om. Samtidigt som efterfrågan på svensk mat är hög pressas de som producerar den till en verklighet som är allt svårare att bära. När bonden endast får 10 öre av varje matkrona medan staten tar in 11 öre i moms är det inte så konstigt att investeringar skjuts på framtiden och att djurantalet minskar. Det är en ekvation som inte längre går ihop.

Herr talman! Vi är vana vid att hyllorna i matbutikerna fylls på. Vi förlitar oss nästan reflexmässigt på att maten alltid kommer att finnas där. Den tanken bygger dock på föreställningen om en värld som är stabil, och så ser världen inte längre ut. Vid störningar, kriser eller ett försämrat säkerhetsläge kan avståndet mellan fulla och tomma hyllor vara förvånansvärt kort.

Herr talman! Sverige har egentligen mycket av det som behövs – betesmarker, vatten och kunniga lantbrukare som vill utveckla sina gårdar. Problemet är alltså inte förmågan utan förutsättningarna. Kostnaderna stiger, regelverken växer och lönsamheten urholkas. Resultatet blir det vi nu ser: en långsam nedmontering av vår egen livsmedelsproduktion.

Centerpartiet menar att Sverige måste höja sin självförsörjningsgrad och sträva efter att producera minst 80 procent av den mat som vi faktiskt har goda förutsättningar att producera i Sverige. Därför har vi föreslagit sänkta skatter och avgifter i hela livsmedelskedjan – en favorit i repris som de som sitter i miljö- och jordbruksutskottet och kanske även skatteutskottet har hört förut, men eftersom det inte är genomfört tar vi det igen. Jag kommer att utveckla det senare.

Vi behöver banta regelkrånglet och satsa på innovation och ett modernare svenskt jordbruk som ligger i teknisk framkant. Det behöver också bli enklare för unga att etablera sig som lantbrukare, till exempel genom bättre naturbruksutbildningar men eventuellt också via statliga kreditgarantier vid generationsskiften. Vi behöver också öka ansträngningarna, som några har nämnt, för att den mat som köps in till våra skolor, sjukhus och äldreboenden ska vara närproducerad eller svensk.

Det är lätt att känna oro när man inser hur mycket som står på spel. Just därför får vi inte vända bort blicken. Utan svenska bönder finns ingen svensk mat. Politiken måste ta ansvar för att skapa långsiktiga villkor för en livsmedelsproduktion som håller i både vardag och kris.

Herr talman! Just nu pågår en statlig upphandling av spannmålslager i norr. Det är ett första steg i bygget av statliga beredskapslager för livsmedel. Det är bra och nödvändigt, inte minst eftersom självförsörjningsgraden i norra Sverige är ännu lägre än vad den är generellt i landet. I norr är den endast 25–30 procent.

Hur ska dessa spannmål odlas? Jo, säger man från statligt håll, det ska ske i söder eftersom växtsäsongen i norr är kort. Det stämmer dock inte riktigt om man vågar tänka lite grann utanför boxen. Vid Agro Park i Öjebyn utanför Piteå har testodlingar visat att det går att odla höstvete av brödveteskvalitet med både bra skörd och hög kvalitet. Hushållningssällskapet i Norrbotten och Västerbotten pekar på något annat än klimatet som det största hindret, och ni kanske kan gissa vad? Det handlar om politisk vilja och pengar.

Det går att odla mer spannmål i norr, även höstvete. Det är inte möjligheterna som saknas. Det är beslutsamheten. I tider där mat har blivit en del av vår säkerhetspolitik borde det vara självklart att vi odlar där vi kan, inte bara där vi nu brukar.

Herr talman! Från och med april halveras matmomsen. Det är väldigt bra och efterlängtat, inte minst med tanke på att matpriserna har höjts med 25–30 procent jämfört med hur det såg ut för tre år sedan. Samtidigt har höjda räntor barskrapat många människors besparingar. Men även om det nu kommer att investeras i människors matkassar behöver våra bönder bättre förutsättningar. De kan inte ses som ett särintresse utan ska ses som ett riksintresse.

Herr talman! Att enbart sänka matmomsen kommer inte att på egen hand skapa de långsiktiga förutsättningar som krävs för att stärka matproduktionen och sänka hushållens kostnader om tre, fem eller tio år. Därför behöver vi även långsiktiga satsningar som ger hushållens ekonomi en skjuts och stärker svensk livsmedelsproduktion.

I Centerpartiets skuggbudget – jag vet inte om ni har lusläst den – presenterade vi bland annat ett matprispaket. Förutom att vi stöttar regeringen i halveringen av matmomsen för att sänka hushållens kostnader och dämpa inflationen vill vi införa någonting som heter jordbruksavdrag. Vi vill sänka skatten för merparten av alla lantbruksföretag som har intäkter från skogs- eller lantbruk. Med vårt förslag skulle skatten för svenska jord- och skogsbruk sänkas med 800 miljoner, och om vi hade fått bestämma skulle det ha skett redan i år.

Vi vill också bygga ut det nationella investeringsstödet med 250 miljoner kronor. Då kan svenska lantbrukare investera i bland annat el, vatten, it-tjänster och andra kritiska insatsvaror. Med tanke på det jag pratade om tidigare vill vi också öka Norrlandsstödet med 60 miljoner kronor per år. Livsmedelsproduktionen är ganska ojämnt fördelad över landet, och därför är norra Sverige också just nu extra sårbart vid en kris. Trots det tycker jag att regeringen är lite snål med stöd till utvecklingen i norra Sverige. EU tillåter en högre gräns, och vi skulle gärna vilja höja detta stöd.

Avslutningsvis har Centerpartiet föreslagit att regeringen skyndsamt ska utreda hur kostnaderna, särskilt skatter och avgifter, kan sänkas. Vi vill alltså sänka skatter och avgifter i livsmedelskedjans alla led. Detta bör man kunna undersöka ganska snabbt, inte minst i primärproduktionen. Vi vill att det ska föreslås reformer för att öka lönsamheten för svensk livsmedelsproduktion så att vi kan nå en livsmedelsförsörjning som kan täcka minst 80 procent av den mat som är möjlig att producera i vårt land.

Tyvärr har förslaget inte fått något större gehör hos de flesta av partierna i den här salen. Då säger jag bara: Ni behöver ändra åsikt! Det är aldrig för sent att ändra sig. Och hoppet är väl det sista som lämnar människan.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)