Fru talman! Visst minns vi alla de där första jobben. Vi kanske inte förstod det då, men de påverkade på ett eller annat sätt resten av våra liv. För min del handlade det om att som 20-åring på sommaren få jobba med turism på småländska höglandet. Jag körde ett litet tåg som slingrade sig fram genom Eksjö trästads gator medan jag guidade på tyska.

Nästa sommar blev det jobb i en av Göteborgs många hamnar, på ett kafé där vi stöttade ungdomar som hamnat snett. Under studietiden fick jag ett av de vackraste jobb som en folkpartist någonsin kan få: Jag fick jobba i en bokhandel.

Ungdomsarbetslösheten ligger fortsatt kvar på en hög nivå. Unga som varit arbetslösa under längre tid upplever i betydligt lägre utsträckning framtidstro, är mindre tillfredsställda med sina liv och har mindre möjlighet att påverka sina liv än andra unga, enligt MUCF.

Bakom varje arbetslöshetssiffra finns en ung människa som har skickat in det där välformulerade cv:t men som gång på gång möts av tystnad eller ett negativt besked. I statistiken kallas det ungdomsarbetslöshet, men i verkligheten handlar det om uteblivna möjligheter, livsstarter som blir försenade och en växande känsla av att stå utanför.

Sverige befinner sig i en utdragen lågkonjunktur. Företag tvekar, och investeringar skjuts upp. När osäkerheten ökar blir arbetsgivare mer försiktiga, och vi vet vad som händer då: Det är de utan erfarenhet som sorteras bort först – de unga.

Fru talman! Staten ska inte ersätta arbetsmarknaden, men den ska se till att fler får chansen att komma in på den. Därför är regeringens förslag om en tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgifter för unga mellan 18 och 23 år både klokt och nödvändigt.

Förslaget är tydligt: Arbetsgivare betalar endast ålderspensionsavgiften samt hälften av övriga avgifter och den allmänna löneavgiften på löner upp till 25 000 kronor per månad. Reformen är tidsbegränsad – från april 2026 till september 2027 – och riktas mot ett specifikt problem i ett specifikt ekonomiskt läge.

Det här är alltså ingen permanent skattesänkning. Det här är ett konjunkturverktyg, för när ekonomin bromsar in räcker det inte att hoppas att jobben ska dyka upp av sig själva. Politiken måste ibland sänka trösklarna så att fler vågar anställa.

För en småföretagare i handeln eller en restaurangägare handlar varje nyanställning om att ta en risk. ”Kan vi bära kostnaden om efterfrågan sviker? Har vi råd att ge någon utan erfarenhet en chans?” När vi nu sänker arbetsgivaravgiften minskar vi just den risken.

Fru talman! Det har talats om forskning här. Det finns forskning på området, bland annat från Handelns Forskningsinstitut, som tydligt visar att nivån på arbetsgivaravgiften för unga påverkar sysselsättningen, särskilt för grupper som står långt från arbetsmarknaden. När kostnaden för att anställa sjunker ökar sannolikheten att människor faktiskt får ett arbete. Det gäller i synnerhet unga människor som ännu inte hunnit bygga en meritlista. Det är därför reformen är riktad just till åldersgruppen 18–23 år. Ju äldre man blir, desto större är sannolikheten att man redan etablerat sig genom utbildning eller arbetslivserfarenhet.

Det är också ekonomiskt ansvarstagande att inte spendera mer utan spendera smartare.

Fru talman! Vi talar ofta om konkurrenskraft med stora ord. Men konkurrenskraft börjar i det lilla – i butiken som vågar anställa en extra ung person, i kaféet som kan hålla öppet lite längre och i företag som väljer att expandera i stället för att dra ned.

Handel, besöksnäring och restauranger är Sveriges största inkörsport till arbetslivet för unga. Det gläder mig att vi har unga här på läktaren. Vi debatterar just nu hur det ska bli lättare för er att komma in på arbetsmarknaden och få det där första jobbet, sommarjobbet, eller att jobba och studera samtidigt.

Den här regeringen vill göra det lättare för er att komma in på arbetsmarknaden, få ett jobb och känna stolthet och tjäna lite pengar. En sänkning av arbetsgivaravgiften för unga med omkring en tredjedel kan vara skillnaden mellan ett ja och ett nej när ni söker ett jobb, mellan arbetslöshet och arbetsliv, mellan att stå utanför och att stå innanför. Det här första jobbet handlar kanske inte bara om ekonomi. Det handlar om att känna att man är självständig, känna att man är viktig och att man behövs och ytterst känna att det är meningsfullt att arbeta.

Den här tidiga etableringen på arbetsmarknaden ökar också chanserna till arbete senare i livet. Varje ung person som får sitt första jobb stärker alltså inte bara sin egen framtid utan också Sveriges långsiktiga ekonomi. Det är inte enbart en kostnad vi pratar om i dag. Det är en investering – i er unga.

Utbildningsinsatser, arbetsmarknadspolitik och omställningsmöjligheter – ja, det är också avgörande komplement. Men vi som samhälle behöver investera både i människors kompetens och i företags möjligheter att skapa de här arbetena, för i varje lågkonjunktur finns det vägval. Antingen accepterar vi att en hel generation får vänta på sin chans att få ett jobb, eller så agerar vi och håller dörrarna öppna.

Det här är ett förslag för just ett sådant agerande. Det är tillfälligt, det är riktat och det är ansvarsfullt. Och, kanske det viktigaste av allt, det skickar en signal till Sveriges unga att samhället inte ger upp när tiderna är svåra. När trösklarna in till arbetsmarknaden blir högre måste politiken göra dem lägre. När företag tvekar måste vi göra det lättare för dem att våga. Och när unga riskerar att hamna utanför måste vi öppna fler vägar att komma in.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)